Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tio år efter Härnösand: "Ett svärdshugg mot Sollefteå"

/
  • Utan intensivvårdsresurser är Sollefteå dödsdömt som akutsjukhus. Lars Olof Hemmingson ser mönstret från 1990-talet och framåt i Härnösand upprepas.
  • 15 000, minst, på marsch för sjukhuset 1993 är Härnösands största demonstration genom tiderna.
  • Personalen på Miva i Härnösand har just fått besked 2004: Sjukhuset läggs ner.
  • Kommunalråd Sigbritt Ahl i protestarbete 2004.
  • Samling på torget för Härnösands sjukhus 2004.

Sista patienten skrevs ut 2005.
Ska Härnösands scenario upprepas i Sollefteå?
– En deja vu-upplevelse, konstaterar hjärtläkaren Lars Olof Hemmingson som jobbade kvar in i det sista.

Annons

Sjukhuset i Härnösand nedmonterades i etapper. BB försvann på 1980-talet, kirurgin i mitten av 1990-talet och medicinplatserna 2005.

Den sista inneliggande patienten rullades ut från avdelningen i Härnösand i september nästan exakt på dagen för tio år sedan.

Det är bakgrunden till vårt möte med Lars Olof Hemmingson framför de tomma vårdavdelningarna i Härnösand nu när Sollefteå sjukhus står inför ett liknande hot.

Lars Olof Hemmingson har läst på inför mötet. Hans slutsats är att nästa svärdshugg nu riktas mot Sollefteå utifrån skrivbordskonstruktioner.

– Jag är övertygad om att det är ett oerhört missgrepp att flytta kirurgin och ortopedin i Sollefteå till Sundsvall, säger han.

– Om landstinget bryter ned fungerande enheter i Sollefteå och Örnsköldsvik så kommer de inte att kunna flyttas som byggklossar. Personal och lokala lösningar går förlorade.

– Resultatet blir att vårdköer ökas och patienterna söker utomlänsvård till stora ekonomiska förluster för hemlandstinget. Personalbristerna accelererar och medför dyra stafettlösningar.

Lars Olof Hemmingson minns känslan och stämningarna när det begav sig i Härnösand.

– Vi hade en oerhörd sammanhållning och ambition att skapa en bra verksamhet. Det fanns en stark arbetsvilja för att inte säga offervilja i gruppen av läkare och sjuksköterskor.

– Sen kom beslutet som ett dråpslag. Akutsjukhusets samtliga sängar togs bort.

– Specialistmottagningar utlovades fortsätta. Det vet vi ju nu har ebbat ut. Det finns ingen långsiktig livskraft på ett sånt här annexställe.

Viss dagkirurgi diskuterades då i Härnösand precis som nu för Sollefteå. Ett tröstpris, enligt Hemmingson, utan mening.

Härnösands akutsjukhus kan inte återöppnas. Den tiden är förbi. Men framgent är risken uppenbar för ett tripp, trapp, trull.

– All politisk kraft bör inriktas på att bibehålla tre akutsjukhus i länet. Det är kontraproduktivt att lägga ner.

– När man har lagt ner i Sollefteå och vinsterna uteblir är mönstret att det blir Örnsköldsviks tur nästa gång, menar Lars Olof Hemmingson.

Alla i landstinget bedyrade för tio år sedan att Sollefteå sjukhus skulle bevaras. Inlandssjukhuset var oumbärligt. I dag är löftet plötsligt inget värt.

Hemmingsson trycker på att nyckeln ligger i intensivvårdsresurser. Akut hjärtvård, akut strokevård, akut andningssvikt och akuta svåra infektioner kan aldrig behandlas optimalt utan intensivvård med kompetenta läkare och sköterskor.

– Om kirurgi, ortopedi, BB och gyn rycks bort blir intensivvårdsåtagandet mycket haltande och kostnadsineffektivt. Det har prövats och slutar alltid med nedläggning av hela akutsjukhuset.

Han erbjöds 2005 att flytta med från Härnösand till kardiologen i Sundsvall och tackade blankt nej. I stället sa han upp sig i landstinget och fortsatte jobba på mindre sjukhus i Kalix och i Visby.

I dag vid 67 års ålder har han fortfarande hjärtmottagning i Visby på 25 procents tjänst.

Det är ingen hemlighet att Hemmingson är sjukvårdspartist. Tvärtom. Han räknas som en av partiets grundare i Västernorrland tillsammans med Anders Kempe.

Han tog också plats i landstingsfullmäktige under åren 1994-2002. Insatserna menar han förlängde livslängden för Härnösands sjukhus.

Nu, när sjukvårdspartisterna i länet har valt att lägga sig i politisk träda, konstaterar Hemmingson att facit under den senaste mandatperioden var mindre lyckat.

– Jag tycker att Sjukvårdspartiet begick ett stort misstag när man gick med på länsgemensamma kliniker. En ny chefsnivå på långt avstånd från de berörda klinikerna är dyrt, byråkratiskt och har i andra landsting inte visat några vinster.

– Det lilla sjukhusets livskraft är att få bestämma själv, inte styras av någon som sitter tjugo mil bort, säger han.

Läs också:

Så ska landstinget spara

Ja till att utreda intraprenad i Sollefteå

Sjukhuspersonal positiv till att ta över

Mer läsning

Annons