Trots allt har ju Lions kvar sina två viktigaste kuggar, där Margareta Solax tagit över ordförandeklubban. Lage Dahlquist presenterade sig som en past president, det vill säga en tidigare ordförande. Säg i stället motorn i luciatågen, sedan ÖA drog sig ur under pandemin. Kort och gott utan Lage Dahlquist hade traditionen med Ö-viks lucia gått i graven. Hemska tanke tänkte alla i publiken och en kampvilja kunde skönjas i den halvmörka teatersalongen. På annat sätt kan jag inte tolka det hela, när det fanns en vilja att skänka efter pengar, då man vet hur mycket gott Lions gör för dem som är i behov av hjälp a) lokalt i Ö-vik b) via cancerforskning i Umeå och c) krigets offer i Ukraina.

Margareta Solax (den lugna och trygga) och Lage Dahlquist (den yvige och pådrivande) är det perfekta paret att gå i bräschen för Lions framtid och behöver givetvis all stöttning de kan få. Utan den hade det inte blivit någon musikafton.

Nu drog Margaretha Bodin, Karin Vinter och Gunilla Ekenberg ett tungt lass under kvällen. Sådant smittar av sig, och ger ett avstamp inför nästa musiktillfälle, då Ronnie Sahlén och damkören La Chorale kommer att sjunga för cancerforskningen i Umeå.

Sundbergs trio tog publiken med storm. Det är tre drivna musiker, med gitarristen & sångaren Kent Sundberg, dragspelaren Anders Sundberg, som spelade i Thor Görans fram till 2005, samt basisten Karl Göran Hammarberg. För att vinna publiken räcker det inte med att vara musikaliskt skickliga, utan man måste som Anders Sundberg få närkontakt med den, genom att driva med sig själv och skämta med sina spelkompisar.

Vad kommer publiken ihåg mest av en sådan här kväll? Jo, att Margaretha Bodin hälsade välkommen med att sjunga fem verser, som hon rimmat ihop i hemmets lugna vrå i Husum, till trions ackompanjemang, plus avslutningen då Lage Dahlquist överrumplade musikerna med att fråga efter Viggen. Lage hann inte mer än dra åt sig andan, så brakade det loss och hela salongen kom i extas. Det var nog fler än jag som fällde en liten tår i denna stund.

Visst kommer jag ihåg Alexanders Ragtime band, Fjällbruden, Novelty accordion av Erik Frank, Plättlaggen och Buona Sera, där Lage Dahlquist trodde att Little Gerhard skulle gått i spinn om han varit i lokalen, samt övriga låtar, men pricken över I blev ändå Viggen.

Kjell Larsson