Replik på Bortskämda föräldrar ger mer jobb till förskollärarna (ÖA 25/8).

Lukas Frensborg skriver i sin ledare om hur bortskämda föräldrar ger mer jobb till redan uttröttad förskolepersonal. En intressant ledare ur många perspektiv men jag tänkte ge min syn på några av de saker han tar upp.

Inledningsvis skriver han att konsekvenserna för samhället blir både negativa och stora och att arbetsmiljön för förskolepersonalen ofrånkomligen kommer att försämras. Detta är intressant ur flera aspekter. Varför skulle arbetsmiljön försämras för personalen om mitt barn i stället för cirka 40 timmar per vecka (full tid utan syskon) skulle minska till 25 timmar per vecka? I så fall bygger hela systemet på att jag som förälder ska skaffa ett till barn och att förskolan i så fall redan ”tagit ut segern i förskott” med att räkna på för lite personal. Stackars pedagogen på den avdelning som inte har något barn som blir storasyskon – hur gör den?

Frensborg skriver om vilken fantastisk pedagogisk verksamhet förskolan är och att kvaliteten på denna verksamhet kommer att försämras om barn med hemmavarande syskon får vara där fler timmar. Intressant! Det borde betyda att barn som är hemma med syskon verkligen kommer att drabbas hårt då dessa inte får ta del av denna verksamhet i lika hög utsträckning. Jag håller med om förskolans viktiga, pedagogiska uppdrag vilket är anledningen till att jag absolut inte tycker att tiden där ska inskränkas för att mamma och pappa har valt att skaffa ett till barn. Det om något kommer att drabba barn från socioekonomiskt svaga familjer.

Frensborg skriver avslutningsvis alla föräldrar på näsan med tjatet om att det är ditt ansvar och ditt barn och att ”bli försörjd av staten och samtidigt kräva ytterligare barnpassning är inte annat än ett bortskämt beteende”. För det första: tack för den kängan till alla nyförlösta mammor som kanske ammar sig igenom nätterna med den klena trösten att man kan få dricka en varm kopp kaffe och vila ut lite när det större barnet är på förskola.

För det andra: jag skulle kanske kunna hålla med om detta om det inte vore så att förskolan är en av få skattefinansierade verksamheter som vi tvingas betala (så mycket för) dubbelt upp. Vadå ”bli försörjd av staten”? Jag som förälder betalar för förskolan två gånger: både via skattesedel och också via (den väldigt höga) taxan. Alltså är detta påstående om bortskämdhet helt felaktigt då det i dagsläget är jag som betalar för andras barn trots att mitt barn inte får gå i den utsträckning som jag betalar. Hade jag fått reducerad avgift för hemmavarande barn hade jag kanske kunnat hålla med Frensborg, men i dagsläget är det ju jag som försörjer förskolan med en taxa jag inte får något för.

Avslutningsvis vill jag tillägga detta: Förskolepersonal har länge kämpat för att deras utbildning och yrke ska tas på större akademiskt allvar, så till den grad att förskolelärare nu har lärarlegitimation. Låt då barnen få ta del av detta – jag kanske kan svara för motsvarande behov för mina hemmavarande barn, men det kan långt ifrån alla.

Stina Hedberg, och styrelsen Kvinnor(S) Kraft, Kramfors

Kul att min ledarkrönika engagerar. Jag trodde dock aldrig att den skulle få en socialdemokrat att klaga på att skattepengar går till den gemensamma välfärden (under föräldraledigheten sänks även din skatteinbetalning betydligt mer än den del som går till förskolan). Det du kallar ”att ta ut segern i förskott” kallas inom förskoleverksamheten ”verksamhetsplanering” där man planerar schema och bemanning utifrån förväntad barngrupp.

Normalt sett dyker inte småsyskon upp som gubben i lådan över en natt. Att begränsa barngruppernas storlek är kanske det bästa sättet att värna om den pedagogiska verksamheten.

Lukas Frensborg, lärare och fristående krönikör för ÖA:s liberala ledarsida