Än en gång har detta ämne fått känslorna att svalla. Detta för att några kloka föräldrar inkommit med ett medborgarförslag om att utöka den tid som barn får ha på förskolan, då föräldern är barnledig med ett lillasyskon.

Först anser Lukas Frensborg att de föräldrar som önskar detta är bortskämda. Han menar att det skulle få förödande konsekvenser för personalen på förskolan. Det skulle trängas in fler barn.

Sedan menar Gunilla Andersson att förskolan inte ens i nuläget är en pedagogisk verksamhet utan ren barnpassning.

Här måste vi backa bandet och klargöra några saker.

Förskolan är i första hand till för barnen. Förskolan har en läroplan, Lpfö18, som beskriver förskolans uppgift. Det är som namnet säger. Förskolan är en skola för barn, 1-6 åringar, före skolan. Det ska bedrivas en pedagogisk verksamhet som befrämjar varje barns utveckling utifrån varje barns förutsättningar. Förskolan ska ligga till grund för barnets lärande inför skolstarten som 7-åring.

Stora mål och ett krav på kommunen att anpassa verksamheten därefter. Både vad det gäller barngruppernas storlek, bemanning och verksamhetens innehåll. Om det nu är så illa som Gunilla Andersson hävdar att det existerar ingen pedagogisk verksamhet, utan allt är barnpassning och som Lukas Frensborg säger att barnen staplas på hög om fler barn behöver förskoleplats, då bryter kommunen mot lagen.

Verksamheten blir inte bättre av att hindra barn att delta utan då måste yrkeskåren med facket i ryggen kräva att kommunen bättrar sig. Förskolan måste få kosta. Barn behöver kontinuitet. Att ryckas upp från en trygg grupp, kan skapa ett utanförskap. Ett litet barn förstår ju dessutom inte orsaken. Ju äldre barnet blir ju viktigare är det att den får samma förutsättningar som sina kompisar. En jämlikhetsfråga. Att utöka närvarotiden är därmed en bra investering för samhället. Det vi satsar på förskola och skola minskar kostnaden för individen som vuxen. Precis som du säger, Lukas Frensborg.

Förskolan är i andra hand till för föräldrarna. Ett behov är att barnen behöver omsorg när föräldrarna arbetar. Det finns dock andra behov. Det handlar inte om att föräldrarna är bortskämda eller att de stirrar i telefonen dagarna i ända.

Det en kvinnofråga. I de flesta fall är det mamman som är föräldraledig efter de första tio dagarna då även pappan får vara hemma. Det är hon som fött barnet, kanske med komplikationer. Det är hon som ammar/matar barnet. Det är hon som skall ta hand om den nyfödda under dagarna då partnern åker till jobbet. Att ett litet barn behöver sin mamma extra mycket under det första året är det väl ingen som förnekar. Spädbarn kan dessutom ha konstiga sovtider eller kolik, vilket medför att mamman förlorar sömn. Detta drabbar det äldre syskonet. Att därtill ge mammorna dåligt samvete och kalla dem bortskämda är magstarkt!

Slutsats: Barn ska inte behöva ryckas upp från sin förskolegrupp och pedagogiska stöd bara för att det får ett syskon. Utöka tiden till 25 timmar per vecka.

Numera mormor och pensionerad förskollärare