Det är alltid intressant att följa utvecklingen för nybildade partier som sprungit ur ett folkligt missnöje och engagemang. Hur förändras de när de möter den komplexa verkligheten som är politikens vardag?

Ett parti som är extra intressant att följa regionalt är Sjukvårdspartiet i Västernorrland, som genomgår en snabb förändring. Partiet bildades på 1990-talet som en reaktion på smärtsamma men nödvändiga förändringar på sjukhuset i Härnösand.

Efter att ha arbetat idogt i opposition fick partiet 2010 möjlighet att ingå i en majoritet och ta ansvar. Mandatperioden 2010–2014 betraktas inte av någon som en framgång, och inför valet 2014 ställde partiet inte upp i regionvalet.

Partiet fick en nytändning i samband med de nödvändiga förändringarna på Sollefteå sjukhus 2016–17. Nya engagerade människor främst från Ådalen engagerade sig i regionpolitiken och partiet gjorde comeback i regionfullmäktige 2018. Genom en högljudd oppositionspolitik, där man lovade allt åt alla så ökade man kraftigt i valet 2022 men slarvade sen bort det läge man hade att bilda majoritet.

Vad händer härnäst?

Från att ha varit ett parti för Ådalen och fokus på Ådalen så förändras partiet fort under nye ordförande Robert Thunfors fasta ledning. Många av de som bar partiet förra mandatperioden har lämnat, och ser man till styrelsens sammansättning så är dominansen från den södra delen av länet stor. Utav 16 ordinarie ledamöter i styrelsen så är 11 från sjukvårdsområde Syd och 5 från sjukhusområde Väst och Norr.

Thunfors arbetar aktivt för att bredda partiet att inte bara vara fokuserat på sjukvården. Från att ha kallat regionens regionala utvecklingsansvar för ”lullull” förra mandatperioden, så arbetar han nu hårt för att positionera sig som den som skall vända befolkningsutvecklingen och föra Västernorrland in i framtiden. Det märks tydligt för oss som följer Sjukvårdspartiets Facebooksida, där numer uppskattningsvis två tredjedelar av inläggen handlar om regional utveckling och vindkraftsmotstånd och inte om sjukvården.

Det är nog en korrekt bedömning att väljarna i Ådalen inte räcker som bas om partiet på allvar ska bli en kraft att räkna med i länet. Det är också tacksamt att denna breddning sker. Enfrågepartier gynnar inte den långsiktiga utvecklingen av samhället då frågorna är komplexa och det sällan finns enkla svar.

Den intressanta frågan är dock: Hur reagerar de väljare som fört partiet dit det är nu på denna breddning och förflyttning av fokus till södra länsdelen, där valet till stor del avgörs? Om de får möjlighet att sätta sig i en majoritet, vågar Sjukvårdspartiet det, eller avskräcker erfarenheterna från 2014–18 och systerpartiets i Norrbottens kollaps?

Det blir spännande att följa Sjukvårdspartiets resa.

Roger Johansson, gruppledare Socialdemokraterna Region Västernorrland