Eftersom det är besparing och ekonomi som styr debatten om upphandling av personlig assistans i Örnsköldsvik önskar jag som syster till en berörd brukare ett antal förtydliganden.

Men först vill jag själv förtydliga hur jag önskade att debatten fördes. Jag önskar att det samhällskontrakt vi i Sverige länge varit stolta över och som bygger på skyldigheter lik väl som rättigheter, inte lättvindigt beskrevs som en individuell ekvation. Min skyldighet betalar även för dina rättigheter. Som demokrati har vi bestämt att vi tar hand om de svagaste i vårt samhälle gemensamt. Ett beslut som absolut kan diskuteras men då just i förhållande till politisk värdegrund inte som effekt av budgetar som inte går ihop.

I välfärdsförvaltningens beslutsförslag (Vfn/2023:159) går att läsa: ”Välfärdsförvaltningen har inte beräknat hur en eventuell upphandling kan komma att påverka LSS utjämningssystem utifrån att det är en rad faktorer som förvaltningen inte kan förutsäga och därmed blir beräkningen i form av en rad antaganden.”

Jag skulle vilja att dessa antaganden förtydligades och förklarades dels i förhållande till att Örnsköldsvik i utjämning av LSS kostnader (Utjämning av LSS kostnader 2023 reviderat utfall) beräknas mota ett bidrag på 41 704 810 kr, dels i förhållande till beslutsförslagets eget konstaterande: ”Det man bör beakta är dock att vissa kostnader kommer att kvarstå exempelvis så kommer sjuklönekostnaderna att öka något, en funktion som granskar den upphandlande verksamheten behöver finnas kvar till någon del, samt så kan en del kostnader hänförda till övertalig personal tillkomma”.

Beslutsunderlaget beskriver vidare olika anledningar till varför kostnaderna för utförandet av personlig assistans skiljer sig mellan kommuner och privata företag. Anställnings former, arbetstid och- ersättning vid obekväm arbetstid för de anställda listas som skillnader.

Jag kräver även ett personligt förtydligande av Annica Jonsson (M), ordförande i välfärdsnämnden. I en artikel i ÖA från 15 maj 2023 replikerar hon mina föräldrars oro över att min bror ska förlora sina assistenter som jobbat med honom i över 15 år med orden: ”Det vore synd. Idén med personliga assistenter är att de ska vara anställda för individen, inte för arbetsgivaren.”

På ett otroligt arrogant sätt omvandlar Jonsson ett samhällsansvar till skuldbeläggning av de individer som arbetat med min lillebror i över 15 år.

Eftersom det är besparing och ekonomi som styr denna debatt så skulle jag vilja förtydliga hur otroligt dubbelmoralisk denna retorik är. Att min brors assistenter ska välja att jobba för individen och inte arbetsgivaren är inte bara verklighetsfrånvänt, det är också ironiskt. Är det någon som ska jobba för individen är det våra demokratiskt valda politiker. Så Annica Jonsson är det mer rimligt att assistenterna ska gå ner i lön, eller du?

Ida Gavois

SVAR DIREKT

Hej Ida! Tråkigt att du upplever att jag varit arrogant i mitt svar i tidningen gällande oron kring upphandlingen av personlig assistans, men här kommer mina ord utan korrigering av media och där det inte är endast några citat taget från hela sammanhanget.

Jag har full förståelse att oro framkommer då det sker förändringar. Däremot är jag övertygad om att vi är tvungen att våga göra förändringar för att dels hålla kostnaderna nere, men framför allt arbeta på andra sätt för att nå en bättre kvalitet där individen är i centrum. Idag så väljer över 80 procent av de som har rätt till personlig assistans i Örnsköldsviks kommun en annan (privat) utförare framför kommunen. Den statistiken säger en hel del. Även bland de som har det som absolut svårast finns det de som väljer privata utförare före kommunen. Lagstiftningen idag är gjord så att du som är beviljad personlig assistans inte behöver välja ett befintligt bolag eller kommun, du kan själv välja att vara ditt privata bolag. Det ger dig som individ full kontroll på vilka du har vid din sida. Detta är ett ypperligt tillfälle för till exempel anhöriga att kliva in och vara en hjälpande hand i den processen, eftersom ni har en så nära relation och kunskap om individen.

Vi kommer inte att kasta upp detta beslut i luften och låta det landa som det vill. Jag kan garantera att det inte kommer att ändras från en dag till en annan utan någon som helst kontroll. Övergången kommer, och skall få, ta tid. Så att det känns säkert och tryggt för individen i övergången från kommun till privat. Där alla inblandade, även anhöriga – precis som du, ska få känna sig trygg i att det blir så bra för individen som möjligt. Där de anställda får en trygg och säker övergång, utan att huvudfokus från individen de stöttar dagligen försämras.

Om assistenter sedan själva väljer att avsluta sin tjänst så är det beklagligt! Framför allt för individen som den varit anställd för. Dock så vidhåller jag att det är individen man jobbar för, inte kommunen.

Den dag som Örnsköldsviks kommun har en budget som är väl balanserad och det blir pengar över så kommer jag att jobba ännu hårdare än jag gör idag för att höja lönerna för de som är närmast våra individer i samhället, det har du mitt ord på!

Annica Jonsson (M), välfärdsnämndens ordförande Örnsköldsvik