Jag är en utflyttad Ö-viksbo, numer även pensionär, som bor halvårsvis i Örnsköldsvikstrakten och som läser om personalbristerna inom barnsjukvården på sjukhuset i Örnsköldsvik. Tydligen är det sjukskrivningar och tjänstledigheter som tvingar till oönskade stängningar, först tidigare i vår och nu delar av sommaren. Samtidigt läser jag att bemanningen av barnläkare i grunden är rätt god då åtta av nio tjänster är tillsatta, enligt Läkartidningen.

Min pappa var överläkare på barn i Örnsköldsvik från slutet av 40-talet till sin pensionering 1974. Långa tider var han helt ensam, ständig jour, praktiskt taget alltid i närheten av en telefon. De tider han hade en eller två underläkare betraktade han som väl fungerande. Att stänga avdelningen var inte ett alternativ.

Nu stänger man trots att åtta av nio tjänster är besatta.

Var blir det fel? Är befolkningen sjukare idag? Gör sjukvården rätt saker? Frågorna gäller självklart verksamheten inom barn på Örnsköldsviks sjukhus men inte bara där. I ett Europeiskt perspektiv har Sverige en mycket hög läkartäthet, vi har en mycket hög sjukskötersketäthet, vi har en mycket hög sjukvårdskostnad per capita, vi har mycket få läkarbesök per capita i kombination med väldigt få vårdplatser per person.

Och ändå stänger vi! Hur är det möjligt?

Fox