Varje generation är unik på sitt sätt. Men jag undrar om vi som är födda på fyrtiotalet, har haft turen att få vara med om en svårslagen utveckling, eller? Frågan får hänga i luften, historien kommer att ge svar, men låt mig få reflektera över följande.

Det fanns bara en radiokanal, telefonen fanns hos ett fåtal. I uthusen stod ofta en ko och en gris. Självhushållet hade varit nödvändigt under en lång och grym tid när hela Europa brann runt våra gränser. Kriget upphörde landet blev åter levande, och ljusen tändes i vår lilla stad, som det heter i visan. Folk hade tid att bry sig – dörrar var olåsta, man steg in till en kopp kaffe och en gemytlig pratstund med varandra.

Parallellt med den sociala utvecklingen fick vi under femtiotalet vara med om många historiska ögonblick. Påtagligt för oss grabbar var påhängsmotorn som i ett nafs fick till följd att vanliga cyklar blev ”mopeder”. Ett transportmedel som fick stor betydelse, i både stad och landsbygd. Möjligen kommer det att stå i historieböckerna att televisionen rangordnas som en av de största händelser under senare delen av 1900-talet?

Vardagsrumsaltaret fick oss 1956 att starrbliga på myrornas krig i timmar, för att för en kort sekund få en glimt av det som skulle kunna uppfattas som en bild av något eller någon, medan höjdrädda snurrade antenner på taknockar för bästa möjliga mottagning. Militärtjänst, arbete, familj ett vanligt Svenssonliv för de flesta av oss kan skrivas in i historieböckerna. Sedermera dundrade datorer och internet in och förändrade allt. Mobilen blev vår nya snuttefilt och utvecklingen rusar vidare.

Men nu hackar det i systemet. Man blir bedrövad över att se hur dagens generationer i aktiv ålder slåss med näbbar och klor för att hålla näsan över vattenytan. De spelregler som styrt samhällsutvecklingen i tämligen rättvis riktning (?), är som jag ser det satta ur spel. Empatin håller på att devalveras samtidigt som egoismens revir breder ut sig. ”Globaliseringssjukan”, vilka hot eller möjligheter, utgör den mot framåtskridandet i världen?

Och vips mitt under ohyggliga Ukrainakriget dyker nästa hot upp. Artificiell intelligens, AI, sönderpratas i varje media som den stora händelsen i mänsklighetens utveckling. Vi informeras om vilka enorma möjligheter AI innebär för att göra mycken nytta inom den trista statistik/byråkratins områden. Samtidigt finns oron för hur AI med manipulativa onda krafter är kapabel att lära sig hur man blir herre över all intelligens som människohjärnor skapat!

Nu närmar sig snabbt en tid av förvirring, där frågan vi ängsligt ställer oss: Vad är äkta eller oäkta, vad är sanning eller falskt? Och i förlängningen, vilken AI-robot kommer att ta emot ett Nobelpris ur kunglig hand om den dagen randas?

Kurt-Göran Öberg