Rätt vad det var så fick jag syn på någonting nere bland sprängstenen då jag kom runt hörnet och gick ut mot vattnet till. Där låg det nämligen en fin liten kniphane, men jag var till en början osäker på om han mådde bra eftersom han inte flög iväg. När jag hade stått kvar ett tag så såg jag däremot att den lilla dykanden satt fast i en fiskelina!

Inte konstigt att han inte kom loss, och jag vet inte heller hur länge han hade legat där och kämpat med det men vad kunde lilla jag göra åt det?

Jag fick ont i magen när jag såg honom och han lät verkligen helt hjärtskärande med.

Jag kunde ju inte ju inte befria honom själv och att försöka ringa efter hjälp skulle kanske ta alldeles för lång tid. Jag påkallade istället uppmärksamhet från en till gångtrafikant, men hon kände lite på samma sätt som mig men vi gjorde i alla fall sällskap bort till småbåtshamnen, där man just nu håller på med att sjösätta båtarna. Så hela historien slutade förhoppningsvis lyckligt då jag hade turen och fick tag på en vänlig båtägare som råkade ha ett lämplig verktyg liggandes i bagaget på sin bil. Han följde med mig bort till fågeln och klättrade modigt ner bland sprängstenen, sedan så halade han in knipan så långt de nu gick utan att stressa upp den allt för mycket innan han skar av reven och den lilla sjöfågeln var fri.

Så snart att den kom loss flög den iväg, bort över vattnet med en faslig fart och jag kunde dra en skön suck av lättnad. Det kan man verkligen säga var att rädda en knipa som satt fast i en knipa!

Lena Wigren