Göteborgaren Peter Persman flyttade till Västernorrland 2005 och blev Ö-viksbo 2012.

Sitt första vårtal i Gullänget höll Peter som nyinflyttad 2012 nere på Bussbyvallen, där det då även tändes en majbrasa. Våren är sen i år och ingen brasa utanför kyrkan fanns att värma sig vid, så det kändes gott att få gå in i värmen, efter att kören inlett med fyra vårsånger utomhus. Väl inne hade diakon Susanne Kallin ordnat fika, som fick en strykande åtgång. Sedan kom Susanne fram till Peter Persman och frågade om han ville hålla sitt vårtal. Visst svarade Peter, men det vore fint om kören först fick värma upp publiken med en vårsång till. Musiken är vägen in till förkunnelsen, så det knöt Peter an till i sitt vårtal, där mycket handlade om glädjen att få uppleva de fyra olika årstiderna, som här i norra Sverige utökats till fem, med vårvintern.

Våren ger så mycket förhoppningar och glädje, som det gäller att ta vara på, innan livet flyger förbi oss. Hur får man då ett avslut på ett inspirerande vårtal? Jo, genom att hurra för våren och därefter ta upp en unison vårpsalm ledd av Lina Sundqvists mjuka händer då hon på pianot spelar alla verserna av ”Den blida vår är inne”.

Nu återstod bara för kören att sjunga sista vårsången, som mycket passande blev Vivaldes ”Våren”. Ett mycket fint avslut på ett trivsamt valborgsmässofirande ordnat av Gullängets kyrka, som ingår i Örnsköldsviks södra pastorat ledd av Peter Persman.

Nu kunde vi hockeyintresserade med hjärtan fyllda av sång och musik, dra oss hemåt för att få höra upplösningen av Modos kvalrysare i Hägglunds Arena, i vissheten om att det finns det som är viktigare än en hockeymatch.

Kjell Larsson