Nyligen har förlossning och barnklinik i Ö-vik varit stängda någon vecka på grund av brist på barnläkare. Jag känner inte till detaljer, men tydligen blev man tvungen att stänga när man inte heller fick tag i stafettläkare.

Jag drar mig till minnes en händelse 1990. Jag höll på att utbilda mig till barnläkare i Östersund. Frugan var hemma med vår tvååriga dotter. Lönen som underläkare var inte så hög så jag tänkte jag kunde tjäna lite extra genom att jobba i primärvården i Ö-vik under tre semesterveckor samtidigt som vi hälsade på svärföräldrarna som bodde i trakten. På hösten jobbade jag två veckor till på en hälsocentral medan jag tog ledigt från mitt ordinarie arbete. Totalt tjänade jag 40 000 kronor. Jag kände mig ganska nöjd. Men när det blev dags för deklaration visade det sig att skatten på extrainkomsten blev 34 000 kronor. Jag hade slagit i marginalskattetaket som då var 85 procent. Nettolönen blev bara 6 000 kronor för fem veckors arbete, därav tre fina sommarveckor. Jag drog slutsatsen att detta ska jag försöka undvika i fortsättningen. Någon invänder säkert att marginalskatten inte är så hög längre, men den är ändå så kraftig så folk tvekar att jobba extra.

Från 1992 jobbade jag drygt 10 år på barnkliniken i Ö-vik. Vi var fyra eller ibland fem överläkare som delade på jourerna tillsammans med några underläkare. Man var jour ungefär var fjärde natt. Men under semestern var bara två överläkare i tjänst och då var det jour varannan natt och varannan helg förutom heltidsarbete på dagarna. Det är förstås slitsamt och möjligheten att ta ut kompledigt var begränsad. När jag slutade fick jag ut innestående jourkomp i pengar, nästan en hel årslön. Förmodligen är få läkare i dag beredda att jobba så intensivt och därför behövs fler som delar på jourbördan och ersättningen för beredskap och jourarbete behöver nog också höjas.

Det tycks vara brist på barnläkare i landet, men framför allt brist på sådana som är villiga att åta sig jourarbete. Bemanningsföretag hör av sig titt som tätt och efterfrågar läkare som är villiga att arbeta och delta i jourverksamhet på olika barnkliniker inte bara i Norrland utan även på större orter i södra Sverige som Norrköping, Örebro med flera.

En del barnläkare väljer att ägna sig åt annat, till exempel primärvård. Jag valde att jobba som företagsläkare några år, vilket innebar högre grundlön trots att det rent medicinskt är ett enklare jobb utan jourer.

Det är brist inte bara på barnläkare utan flera andra specialister. Inom primärvården är det ibland svårt att hitta stafetter. Under senare år verkar allt fler läkare jobba deltid. Jag kan inte avgöra om det beror på att man inte orkar heltid eller väljer deltid för att få mer ledig tid och avstår lönebortfallet, som inte blir så stort efter skatt. Men effekten blir minskad sjukvårdsproduktion. Ökande uttag av föräldraledighet och VAB-dagar har samma effekt. Men om vi ska få tillräcklig sjukvårdsproduktion måste det faktiskt löna sig att jobba heltid och även en del extra. Skatten får inte ta ”allt”.

Harald Gustavsson, barnläkare