Den fjärde april publicerade Allehanda en artikel angående alliansens sparförslag på sammanlagt 73 miljoner kronor inom välfärden under de närmsta två åren.

Välfärdsnämndens ordförande Annica Jonsson (M) var tydlig med att deras förslag kommer drabba enskilda personer; folk kommer förlora sina jobb och personalgrupperna får det tungt. Hon motiverade sparförslaget med förklaringen att kommunen inte har någon bra ekonomi, att det inte går att skymta någon ljusning och att det inte finns någon reserv att ta av och därför måste ansvar tas här och nu.

Det är minst sagt en dystopisk verklighet och framtid som målas upp.

Men vad inte alla vet är att kommunen faktiskt har en reserv att ta av, i motsats till vad Annica Jonsson hävdar. Den reserven förkortas RUR och står för resultatutjämningsreserv. Mycket enkelt och kortfattat förklarat är det kommunens egen livboj och får användas om kristid råder. Använder vi pengar därifrån behöver vi inte göra dessa kraftiga nedskärningar.

Annica Jonssons framtidsspaning om att det inte kommer någon ljusning framöver stämmer inte heller. Kommunens prognos visar att det ekonomiska resultatet väntas vända uppåt igen redan år 2025.

Värt att poängtera är ju, precis som Jonsson framhöll, att detta 75 miljoner kraftiga sparförslag bara är ett förslag. Inget som är bestämt. Tack och lov. Lättnaden av den kommentaren ger samma typ av lättnad som när man vaknar ur en mardröm. För vad är inte mer mardrömslikt än en enorm nedskärning av vår välfärd?

Vi ska heller inte glömma bort att det är socialdemokraternas budget som röstades igenom och därför är det inte alliansen som styr hur mycket svångremmen ska dras åt.

Det finns andra sätt att lösa det ekonomiska läget på än att göra människor arbetslösa, avveckla boenden, försämra arbetsvillkoren och privatisera. Behoven i välfärden måste få styra.

Gabrielle Thorsell (V)