Annons

Annons

Annons

Västernorrlands län

Läsartext
Inför kommande julruschen gäller det att planera

Detta är en läsartext.

Kurt-Göran Öberg.

Det här har inget med Lyckoslanten att göra. Ja ni kommer väl ihåg tidningen, med Spara och Slösa? Vi fick den gratis av banken som hade en vacker ek som logotype (firmanamn/märke). Först bytte de ut eken till en klatschig färgfläck som kostade hundratals miljoner därefter gick de samman med en annan bank, så nu återstår bara en guldgul penning av den stolta symbolen, eken.

Man kan slösa för att spara på många sätt. Bert-Ola och hans hustru gjorde allt för att spara några kronor på en vara. De lusläste allt från radannonser till reklamblad och på nätet. Om de är i verkligt behov av de prylar som de oupphörligt ramlar över, har jag aldrig fått kläm på. Snöslungor eller gräsklippare, vinkeljärn spelar ingen roll, är priset det rätta kastade de sig i bilen för att fynda! I deras fall fanns inte planering på kartan, de handlade raskt och bestämt om att fynda till varje pris.

Annons

Annons

Rekordet – av bara en liten bråkdel jag känner till, var ett parti sportjackor som reades superbilligt på ett konkurslager i Gävle! Reströtta men lyckliga klev de ur hemmavid efter mer än sjuttio mils körning. De hade slösat bort en hel dag i sin iver över några sportplagg som de förmodligen inte var i behov av. De hade inhandlat var sin jacka. Dessutom utan att fråga, en till dottern, i fel färg och storlek visade det sig – vinsten var hela 3500 kronor! Hygglig förtjänst eller hur, trots det höga bensinpriset? Men det var något lurt med det hela, vilket bekräftades en vecka senare. Snopen läste Bert-Ola annonsen, konkurslagret hade rest vidare och var nu besök i hemorten. Reklamen braskade på med ännu lägre priser. Han fördömde Gävleresan, men gladdes över nytt ett tillfälle att göra ett pangklipp. Den obotlige köpnarkomanen hittade självklart ännu mera fynd. Det kallar jag slösa för att spara!

Kläm på vart alla prylar tog vägen fick jag en kulen kväll i höstmörkret. Vi satt och småhuttrade i deras villa. Men i dessa tider har de blivit ännu sparsammare med värmen. Jag föreslog ett bastubad i Bert-Olas förnämliga bastu, det skulle väl vara skönt en sådan här bister novemberkväll? Värdparet utbytte några flackande ögonkast med varandra. Bert-Ola bad mig följa med ner i källarvåningen, gläntade på bastudörren och visade mig hela härligheten.

Annons

Den förstklassiga bastun visade sig vara förvandlad till en proppfull lagerlokal. När jag grävde bland varorna, föreslog jag honom att starta en loppmarknad. Där fanns allt från klädesplagg till plastmuggar. Vissa kartonger var rågade med kaffepaket. En del av dessa var försedda med röda extraprislappar. Jag lyfte upp ett paket i mängden, Löfbergs Lila årgång 2018! Han skruvade lite generat på sig, och mumlade något om att det blev inte mycket kaffedrickande i huset numera, på grund av frugans magkatarr. Jag frågade diskret om det möjligen hade något med bäst före-datum att göra? Hans mage var det inget fel på, trots att han drack dubbel dos för åtgångens skull – så det så! För övrigt blev det alldeles för dyrt att bada bastu och något ”vettigt” ville de ju nyttja utrymmet till!? Det gäller att spara på energin menade han, den ökar ständigt i pris så det gäller att inte slösa!

När jag senare samma kväll klev in i min egen heta bastu fick jag inte herrskapets resonemang att gå ihop. Hur var det – slösa för att spara, eller spara för att slösa?

Kurt-Göran Öberg

Näraskribent

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan