Annons

Annons

Annons

Örnsköldsvik

Läsartext
”Musik i stillhet” – populärmusik väckte till eftertanke i Pingstkyrkan

Detta är en läsartext.

Örnsköldsviks Musiksällskaps 10:e konsert i serien ”Musik i oktober” var vigd det som ofta benämns populärmusik.

"Musik i stillhet” var rubriken på konserten i Pingstkyrkan i lördags.

Genren får några gånger en aning negativ klang. Men i min värld kan en genre i sig inte vara något negativt – en usel framfört stråkkvartett är naturligtvis en dålig sak jämfört med en välartikulerad och bra framförd populärmusik-låt!

Detta borde säga sig själv, men några gånger kan man få känslan av att populärmusik-genren per se är ett second hand-fenomen. Konserten ”Musik i stillhet” i Pingstkyrkan i lördags framfördes av duktiga musiker som i det stora och hela musicerade på en bra nivå – Jonas Arvidsson, Adam Lindberg, Markus Larsson och Jerker Rudin; Göran Jonsson fick hastigt förhinder, något som kan ha orsakat att några inslag fick ett något osäkert framförande i och med att andra var tvungna att ersätta Jonsson.

Annons

Annons

Med titeln ”Musik i stillhet” har man önskat att framhäva musik som kan skapa eftertänksamhet och ge sinnena vila. Konserten, som var välbesökt, började emellertid en aning trevande med ”Gammal fäbodpsalm”. Däremot fick man en fin instrumentalversion av den kända sången ”Blott en dag”. I en instrumentalversion fick vi också lyssna till Lydia Lithells kända ”Det enda som bär”, följd av två sånger, en av Mikael Wiehes och Bob Dylans ”För att jag älskar dig” och en av Markus Larssons ”Gå med mig”.

Det som särskilt stod fram i programmet var tre nummer. För det första en sång av Jonas Arvidsson, ”Peace within”, som för mig blev en nyslipad text-musikalisk diamant från Arvidsson. Text och musik smälte ihop och skapade den intima sfär som låg till grund för konserten – eftertänksamhet och sinnenas vila!

Samtidigt väcktes man av Adam Lindbergs framförande av väckelsepsalmen ”Som en härlig gudomskälla”, mera känd som ”Pärleporten”. En gammal text i en ny (?) melodisk tappning i ett utsökt framförande, en ”frisk fläkt” i sammanhanget, men utan att eftertänksamheten därmed försvann!

När det gäller konsertens avslutning hade jag önskat att byta placeringen av Evelina Gards ”Vår Fader” och Ylva Yggehorns och Benny Anderssons ”Innan gryningen”. Evelina Gards musikaliska version mäktar inte axla textinnehållet i ”Vår Fader”. Däremot med Ylva Eggehorns och Benny Anderssons ”Innan gryningen” behöver man ingen text – enbart titeln tillsammans med Benny Anderssons intensiva melodi – lyser starkt och stilla i höstmörkret.

Rune Andersen

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan