Annons

Annons

Annons

Örnsköldsvik

Läsartext
Stor musikalisk upplevelse i Själevads kyrka

”The armed man: A mass for peace” – ett verk med ett något tunt innehåll, men magnifikt framfört under Helén Lundquist-Dahléns ledning i Själevads kyrka i söndags.

Detta är en läsartext.

Sundsvalls Orkesterförening spelade i Själevads kyrka i söndags.

Annons

Den walesiska tonsättaren Karl Jenkins har tillägnat verket Kosovo-krigens offer, komponerad 1999 och uruppfört 2000. Med sitt verk har han försökt skapa en stark känsla av krigens växande hot blandat med reflexion och eftertanke, visa krigens fasa samtidigt som han vill skapa fredshopp vid början på det nya millenniet.

Verket har en grundläggande brist – det saknar musikalisk-tematisk påhittighet! Jenkins har försökt att skapa stämningsmusik i relation till en text, men det slutar med en rad kända programmusikaliska klichéer – mest kända är den där man går i krig med smattrande trumpeter ackompanjerad av ”den lilla trumman” och piccolaflöjten och stora slag som uttrycks med ”den stora trumman”. Med en genomarbetat musikalisk tematik hade den grundläggande idén i Jenkins musik kunnat ha bli något stort. Nu blev det klichéer utan organiskt sammanhang.

Annons

Annons

Jenkins förmåga ligger inte på det idémässiga planet utan på det instrumentationsmässiga – orkestern lät utmärkt och också utformningen och utförandet av solo-cellostämman fungerade utmärkt! Också för kör hade Jenkins förmåga att skapa god och välartikulerat körklang – även om det blev väl mycket unison sång bitvis.

Orkestern var Sundsvalls Orkesterförening som skapade en mycket fin symfoniorkesterklang med fina solistinslag. Varför inte göra ett ”gästspel” i Ö-vik lite oftare? Kören bestod av en rad körer – ”Cantus”-kören från Alnö församling, Granlo Ungdomskör från Selånger församling, ”Florus Chorus” och ”Human”-kören, Sundsvalls kulturskolas ungdomskörer samt den egna ”Örnsköldsviks kammarkör”. När så många körer möts är det lätt att körklangen kan bli spretande och ohomogen – röstvalören kan bli aningen tunn. Kören framstod emellertid som en fast homogen grupp med klanglig djup och intonationen oklanderlig ren.

Solisterna – Alma Felländer, sopran, Minea Gidlund, alt, Felix Bardén, tenor och Simon Urbán, bas – var ungdomar ”på väg” mot välplacerade röster. Solisterna hade fin intonation, naturlig musikalitet och fin frasering. Bravo!

Den musikaliska ledningen låg i mycket säkre händer hos dirigenten, Helén Lundquist-Dahlén. Med sin musikaliska insikt och körtekniska förmåga förmådde hon att brygga över verkets något tunna innehåll. Den fullsatta kyrkan fick en stor musikalisk upplevelse!

Rune Andersen

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan