Länsmuseet i Västernorrland, Västernorrlands museum, kan i sin inriktning på flera plan anses ha hamnat fel, och synes även i flera avseenden ha blivit alltmer främmande för de människor som bor och lever i länet. I viss utsträckning kan också en alltför hög grad av byråkratiserad administration menas råda inom det nuvarande länsmuseet, och relativt stor del verksamhet ligger utanför kärnverksamheten.

När man granskar länsmuseets verksamhet, så är det ingen överdrift att framlägga att länsmuseet behöver utvecklas i linje med vad ett länsmuseums verksamhet i sin grund ska vara, det vill säga något som berör hela länets invånare utifrån de grundläggande kärnuppgifterna. Tolkningsutrymmet för verkställandet av detta är inte hur stort som helst, utan det finns grundaspekter som alltid ska finnas med i prioriteringar och avgränsningar. Samtidigt finns det verksamheter som inte måste finnas med i utbudet. För att utgå från ämnesfältets definitioner, så ska svenska länsmuseum i grunden vara museiverksamhet som primärt är inriktade på sina respektive läns kultur- och konsthistoria och i samarbete med länsstyrelsen ha ansvar för länets kulturminnesvård.

Kärnuppgifterna för svenska länsmuseer ska därvid således vila på tre ben:

1. Kulturminnesvård, ofta benämnt kulturmiljövård, (skydd, vård och information avseende vårt fysiska kulturarv), vilket regleras genom kulturminneslagen, 2. Kulturhistoria (människans kultur i historiskt perspektiv) samt 3. Konsthistoria (konst ur historiskt, filosofiskt och socialt perspektiv). Vårt kulturarv består av vad människor historiskt har efterlämnat och hur vi i nutid bevarar och för det vidare. Det är därmed något som alltid genomgår förändringsprocesser på olika plan.

Kulturarv är heller inte samma sak som kulturmiljö. Skillnaden mellan kulturarv och kulturmiljö ligger i att förstnämnda genom aktiva definitioner fastställs som kulturarv, medan kulturmiljöer är rena fysiska lämningar som fornlämningar, byggnader och andra historiska miljöer samt dess föremål. Kulturarv innefattar därvid även traditioner, berättelser och andra immateriella värden från föregående generationer.

När man läser verksamhetsberättelsen i verksamhetsberättelse och årsredovisning 2021 för Stiftelsen Länsmuseet Västernorrland så framgår det att man delvis har insett det jag talar om, och att ambitionen är att ”öka och stärka närvaro och relevans i länet” samt att man eftersträvar att ”bli hela länets museum, genom att […] erbjuda verksamhet som är intressant för hela länet och som är tillgänglig i hela länet”.

Detta är en ambitionslinje som man framhåller ska vara måluppfylld 2022, och hävdar också att man nästintill redan skulle ha uppfyllt fyra-årsplanen för 2019-2022. Man kan med fog ifrågasätta dessa analyser vad metod anbelangar. Det gäller att arbeta samvetsgrant med intellektuell heder för att åstadkomma det utbud som bäst motsvarar ett länsmuseums uppdrag. Kultur är oerhört viktigt, och därvid inte minst institutionernas prioriteringar.

Carl L. Thunberg (M), historiker och arkeolog, ordförandekandidat Länsmuseet Västernorrland