Annons

Annons

Annons

Annons

Strömmingskrisen

Insändare
V: Agera innan strömmingen försvinner

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Östersjön har fått utstå mycket under decennier. Förvaltningen har bidragit till att vi idag förlorat torsken, är på väg att förlora strömmingen och kustfisket här uppe längs Norrlandskusten. Genom att säkerställa en förvaltning som utgår ifrån havets och naturens ramar och bortse ifrån industrifiskets kortsiktiga vinster kan vi bryta den negativa utvecklingen.

Bild: Arkivbild

Om vi inte vill se den sista strömmingen simma genom Östersjöns vatten och vårt kustfiske slås ut, är det nu vi måste agera. Dagens svenska och europeiska fiskepolitik utgår från att så ofta det är möjligt ta upp så mycket fisk som möjligt. Den ekonomiska logiken råder, som grundar sig på principen att maximal vinst ges vid maximalt uttag. Det är ett kortsynt synsätt. För det första kan man fråga sig för vem den ekonomiska vinsten uppstår? I dag kan man säga att den stora vinsten går till ett fåtal industrifiskare och att vinsten från beredningen går till Danmark som tar emot fångsten. Sverige får bara en liten del av kakan.

Annons

Annons

För det andra kan man fråga sig om det bör finnas annat att sträva efter än vinsten per fångat ton. Genom att tillåta industrifisket (det pelagiska storskaliga strömmingsfisket) ta upp den stora delen av vår strömmingskvot, så förlorar vi våra lokala fiskare – de kustfiskare som fiskar under andra förutsättningar med andra metoder och för andra syften. Fiskare som skapar jobb i flera led och för med sig mervärden. Mervärden som bidrar till varumärket Sverige som många värderar högt och skulle sakna om de försvann. Surströmmingen utgör ett sådant exempel och den håller just nu på att försvinna.

Industrifisket tar stora mängder långt ut till havs, bestånden tillåts inte växa till sig och strömmingen blir allt mindre och allt färre i antal nära kusten. Kustfisket och beredningen i Sverige drabbas hårt. Det är inte bara lokala fiskare eller livsmedelsförädlare som försvinner, utan också en viktig del av svensk matkultur och ett varumärke som riskerar gå i graven. Vi riskerar dessutom ett rubbat ekosystem vars konsekvenser är oförutsebara. I slutänden måste vi fråga oss vilket fiske vi vill ha? Vilka mervärden för fisket med sig? Målet måste väl vara ett hav i balans och att fler kan försörja sig på ett hållbart yrkesfiske, där fisket sker kustnära och att landningar likväl som beredning sker i Sverige? Där merparten av fångsten såklart går till humankonsumtion istället för fiskfoder. För att nå dit har vi en lång väg att gå.

Annons

För Vänsterpartiet är det här självklara mål. Vi har länge sagt att industrifisket inte hör hemma i Östersjön. Vi har varit starkt pådrivande till att flytta ut trålgränsen. Tyvärr visar utvecklingen att det inte räcker och därför behöver vi nu ett stopp för industrifisket i Östersjön. Vi behöver börja samarbeta med länderna runt oss för att se till att det blir verklighet. Vi måste se till att skapa fler skyddade områden som gör att strömmingen tillåts att växa till sig och vi behöver en lägre kvot som ger strömmingen möjlighet att återhämta sig.

Elin Segerlind, klimat och miljöpolitisk talesperson Vänsterpartiet

Isabell Mixter, toppkandidat till riksdagen för Vänsterpartiet Västernorrland

Ulrica Ödebygd, regionkandidat Vänsterpartiet Västernorrland

Daniel Berglund, ordförande Vänsterpartiet Örnsköldsvik

Annons

Annons

Till toppen av sidan