Annons

Annons

Annons

Annons

Regionvalet 2022 i Västernorrland

Insändare
SJVP: Därför blir det så litet vård för regionens 6000 miljoner

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Bild: Arkivbild, Izabelle Nordfjell

Annons

När jag 1988 började jobba på Härnösands sjukhus, hade vi bara en chef – avdelningsföreståndaren. Administrationen bestod av sjukhusets löne- och personalkontor. Alla sjukhus hade ett sånt som servade alla avdelningar. Men det fanns vårdplatser och personal. Visst, vi sprang då också, men inte lika fort som nu.

Sedan kom Nya Styrreformen NPM i början på 1990. Omorganisationer som flyttade om folk. Antalet vårdplatser började minska, sedan antalet avdelningar. Det gick fortare efter länsklinik- och Ädelreformerna.

I dag har vi mycket fler chefer, centralt personal- och lönekontor, men också själva en växande administrativ börda som kräver egen personal på avdelningen. De ska hantera kontakt med kommuner, bemanning, brist på vårdplatser, journaler, rapporter och statistik. Och så har vi ständiga överbeläggningar i korridoren. Vi har fått slit och övertidsarbete istället för den tillit man pratar om men inte åstadkommer. Det har lett till personalflykt, rekryteringsproblem och rekordlånga vårdköer.

Annons

Annons

Det är ett sätt att beskriva den utveckling jag som undersköterska sett av vården i Region Västernorrland. Ett sätt att försöka förklara varför det blivit allt mindre vård för pengarna – i vår region 6000 miljoner, drygt tio procent av dina och mina inkomster.

Själva vården då? Mycket har förändrats. Vårdtiderna för varje patient har blivit kortare trots att patienterna blivit äldre och sjukare. De kortare vårdtiderna beror på att vi har för litet personal och för få vårdplatser. Patienterna behöver mycket mer vård men vi räcker inte till för att ge dom det.

Det händer allt oftare att en patient som vi på grund av platsbrist har skickat hem kommer tillbaka, ibland till och med på eftermiddagen samma dag. Vi hinner inte få dom i det skick att dom egentligen är ”hemskickbara”. En del som kommer hem till en bostad där dom har kommunal hemtjänst kommer tillbaka därför att hemtjänsten var en för låg vårdnivå för dom.

Det beror också på att det finns ”brandväggar” mellan de olika delarna av vården. Mellan regionens sjukvård och kommunernas vård och omsorg. På båda sidor ser man mest på sin egen budget. Resultatet blir ofta att man skickar iväg en patient som hamnar fel. Det har man försökt lösa genom det man kallar ”Nära vård”. Ett påklistrat begrepp som bara är ett administrativt samarbetsorgan utan några påtagliga positiva effekter på vården.

Annons

Det här har gjort att jag har engagerat mig också politiskt för att för att tillsammans med andra försöka åstadkomma det som vi som personal inte lyckats övertyga dom styrande om. Att vi istället för länskliniker vill ha de chefer som verkligen bestämmer nära oss som jobbar i vården så att vi kan lösa problem på plats direkt på sätt som fungerar. Att riva ”brandväggarna” mellan regionen och kommunerna genom en gemensam ledning och gemensam budget. Det som kallas för ”Norrtäljemodellen”.

Och det som omedelbart är det mest viktiga: Att vi behöver mer personal och fler vårdplatser.

Isabelle Tejbo, undersköterska och kandidat i regionvalet för Sjukvårdspartiet Västernorrland

Annons

Annons

Till toppen av sidan