Replik på ”Regionen: Som patient kan man känna ett behov av kompletterande stöd” (ÖA 12/7).

Vad trevligt Mats ,att du ser positivt på er psykiatriska verksamhet. Utifrån det du skriver låter verksamheten väldigt bra. Men vad tycker patienterna? Människorna som dagligen kämpar med sin psykiska ohälsa och som också måste kämpa för sin rätt till hjälp. Tycker alla där också att verksamheten är fullt fungerande och att de får den hjälp de behöver?

Sjävklart är vården uppbyggd genom prioriteringar. Det förstår jag också. Men ändå hamnar patienter mellan stolarna, förminskas och trycks ner.

Du lyfter att man som patient kan känna behov av kompletterande stöd. Så kan det absolut vara. Men om ni hänvisar till kyrkan och man som patient inte känner sig trygg med det, vart hänvisar ni då? Vad tar ni för ansvar då?

När primärvården säger ifrån sig ansvaret och påpekar att psykiatrin ska ha det – och psykiatrin i sin tur menar på att kyrkan kan hjälpa. Men att jag själv måste vilja det. Vad hände där? Vart är ansvaret? Kyrkan bör vara ett komplement som är självvalt. Inte något psykiatrin ska slänga hej vilt för att det saknas pengar och resurser.

Vart är samarbetet mellan psykiatri och andra vårdgivare? Det är jätteviktigt för mig som patient att det finns. Att jag kan känna mig trygg och att jag får hjälp. Nu är jag inte trygg.

Ung vuxen