Annons

Annons

Annons

Annons

Insändare
Avsaknaden av kulturdebatt beror på fördumningen i samhället

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Annons

Jag oroar mig oerhört för fördumningen i samhället. Den ytlighet som precis som våldsserierna vi tittar på bara talar till reptilhjärnan hos oss människor. I många av våra offentliga miljöer möter vi denna antiintellektualism där människan presenteras som en otillfredsställd konsument som trots alla materiella klipp ständigt söker efter mer.

I lokaltidningar idag finns reportage där trettioåringar visar upp sina hem utan anledning annat än att de ska skapa avund och locka andra trettioåringar till tidningen. Dessa reportage som vänder sig till en speciell målgrupp lockar samtidigt inte andra målgrupper till tidningen. För många anser inte att tidningens folkbildande roll ska skötas på det sättet.

Annons

Om Allehanda gett sina läsare samma kvantitet av kulturfrågor som de gör av bevakningen av Modos träningspass, matcher, skador och spelarköp, och allt däremellan duschen och barmarksträningen tror jag inte läsarnas största oro skulle handla om V A D som skulle stoppas in i ett eventuellt kulturhus. Eller att som chefredaktören skriver ”vi har ett bra kulturutbud men... hur får vi fler att hitta dit kulturen är?” Mer kulturkonsumtion gör folket gladare. Men spelar det ingen roll vad vi tar del av? Varken Markolio eller Tomas Ledin vänder sig väl till folk födda på 2000-talet?

Annons

Varför kan aldrig Tidningen 7 med sina starka näringslivssupporters välja en artist med rötter i ett annat land? Varför skriver aldrig kulturredaktören kritiska texter om hur trist och vanskött Ö-viks konsthall och museum är? Västerbottens-Kurirens kulturredaktör Sara Meidell tog tidigt ställning för hur styvmoderligt Västerbottensteatern behandlades i Sara Kulturhus i Skellefteå. Jag delar inte uppfattningen att kultur bara är jazz, konst, dans, hantverk och teater. Kulturfrågor ställer vi oss dagligen och de ska löpa som en röd tråd genom allt vi företar oss och läser.

Om kommundirektör Haglund tillåter sina anställda på Kronan att jobba hemifrån är det en kulturfråga som jag och många med mig vill diskutera effekterna av. När lärarna kommunaliserades på 90-talets mitt blev vi direkt ålagda att följa andra kommunanställdas arbetstider. Annars skulle avund väckas. Vi satt således utpumpade till 16,45 och oroade oss för allt kvällsarbete som låg framför oss.

I dag arbetar fler utlandsfödda inom vård, städ och i transportsektorn än för tio år sedan. När och hur ska de ha tid för barnens kvällsaktiviteter om de har dubbelt så långa arbetsdagar utanför hemmet jämfört med sina chefer? Jag avslutar med att säga att den kulturdebatt som jag saknar tror jag beror på den långt gångna fördumningen som kommer att få förödande konsekvenser.

Maggie Eriksson

Annons

Annons

Till toppen av sidan