Ronnie var orolig, att det inte skulle komma några i den gassande solen, men se där hade han fel. Några stannade nog hemma, men kvart före ett var det så många på plats, att Ronnie Sahlén kunde dra en lättnadens suck. Prick klockan ett greppade Lennart Forslund mikrofonen och hälsade publiken och Ronnie Sahlén välkomna till sommarens begivenheter, som fortsätter med Sven-Rogers, Kalas, High Coast Ukulele, Skogsfalke och avslutas 4 augusti av Fyra nyanser av grått.

Ronnie Sahlén bygger sina framträdanden på överraskningar och läser av publiken i låtvalen. Först blev det allsång, varpå det blev grymma Don’t be cruel, så att publiken hickade till. Inför varje låt tar Ronnie fram intressanta bakgrundsfakta, som inte alla gånger behöver vara riktigt sanna. Det viktigaste för en underhållare är att kunna roa publiken och då är det tillåtet att tumma på sanningen i de fall det saknar betydelse.

Då det blir Elvis har Ronnie alltid något nytt att komma med, så Ronnie är i högsta grad oförutsägbar. Man kan göra som Ronnie att påannonsera O sole mio och sedan ge järnet i It’s now or never. Elvis har nog aldrig sjungit på något annat språk än engelska och fanns det då en bra italiensk melodi, så var det väl bara för honom att byta ut texten och skapa en världsschlager.

”It’s now or never” fick Ronnie till ofantligt bra och det var väl bara ”I gave you a mountain” som blev ännu vassare. Ge publiken det de vill ha är Ronnies måtto. Han är inte främmande för någon svensk eller engelsk musik förutom opera, som han överlåter åt sin kompis Klas Norberg i Nora.

Med omsorg valde Ronnie Sahlén populära svenska sånger av Lasse Berghagen, Tomas Ledin, Björn Afzelius, Peter Grundström, Christer Sjögren och Sven-Erik Magnusson. På engelska dominerade givetvis Elvis.

Att det även blev Hep Stars Cadillac kan ha varit en ren tillfällighet då Ronnie brukar hålla sig till svenskan i valet av svenska artister, men ingen regel utan undantag.

Musikcaféet avslutades med att ett flertal personer i publiken kom fram till Ronnie. En herre från Närke, sa att något liknande hade han aldrig fått uppleva, så det är klart att Ö-viksborna är bortskämda.

Kjell Larsson