Annons

Annons

Annons

Annons

Örnsköldsvik

Läsartext
Stefan Lindeborg blandade burleska visor med vackra toner på Domsjögården

Stockholmaren Stefan Lindeborg har fått fotfäste i Örnsköldsvik. Från att ha haft en utstakad väg som nybliven pensionär att ta upp sitt stora musikintresse för svenska visor kom pandemin i vägen under två år. Genom att skicka ut brev till ett antal föreningar, fick han napp hos Örnsköldsviks Aktiva Seniorer i höstas.

Detta är en läsartext.

En trubadur måste kunna bygga upp förväntningar inför vad han ämnar sjunga. Det klarar stockholmaren Stefan Lindeborg av med bravur.

Annons

Djungeltelegrafen nådde därefter fram till mig (Bergsgatan) och Lage Dahlquist (PRO Örnsköldsvik och Lions), så det blev tre jobb i Ö-vik för Stefan i februari och nu den 10 juni uppträdde Stefan på PRO Domsjös vårfest inför 100 personer på Domsjögården.

Bara man har något bra att erbjuda, så sprider sig ryktet, som ringar på vattnet.

Vid vårfesten blandade Stefan Lindeborg Ruben Nilsons, Cornelis Vreeswijks, Bengt Sändhs, Stefan Demerts och Evert Ljusbergs burleska visor med Nils Ferlins Folkviseton, Ted Gärdestads Jag vill ha en egen måne, Thorstein Bergmans Om du någonsin kommer fram till Samarkand. Kvällen avslutades med svensktoppslåten ”Jag hade en gång en båt” och den ständigt aktuella sången ”I natt jag drömde”, som Hep Stars lanserade på 60-talet. Där stämde publiken in med sådan kraft, att Stefan bara svagt kompade till med gitarren.

Annons

Annons

Kännetecknande för en god trubadur är att kunna bygga upp förväntningarna inför sången på ett intressant och pedagogiskt sätt. En egenskap som Stefan Lindeborg besitter, efter att under sin ungdom i Stockholm stött på de flesta betydelsefulla visdiktarna.

Fakta får inte vara snustorra och det är tillåtet att inom givna ramar bättra på historien för att få fram de dräpande knorrarna. Efter att ha hört bakgrunden till hur Nils Ferlin lämnade Värmland och bosatte sig i Klarakvarteren innan han efter kriget fann sitt livs kärlek i en finska, som han bosatte sig med i Penningby utanför Norrtälje och tillägnade henne ”Kärleken kommer och kärleken går, ingen kan tyda dess lagar”. Något av det allra vackraste som skrivits av en svensk poet.

Visst är Stefan Lindeborg välkommen tillbaka till Ö-vik tyckte festdeltagarna på Domsjögården, när vi skiljdes åt efter den fyra timmar långa festen.

Kjell Larsson

Till toppen av sidan