Annons

Annons

Annons

Annons

Västernorrlands län

Läsartext
Kurt-Göran Öberg: Diverse visitkort

Då undertecknad var verksam i affärslivet var det tryckta visitkortet ett utmärkt hjälpmedel i kontakt med kunderna. En rektangulär liten ”kom ihåg mig påminnelse” med namn, adress och telefonnummer, e-mail adress, perfekt information för kommande kontakter…

Detta är en läsartext.

Kurt-Göran Öberg.

Annons

Visitkort av mindre trevligt slag, får många förbittrade uppleva var och varannan dag. Brytmärken och sönderslagna rutor, inbrott och förstörelse skapar oro. Larmanordningar och grannsamverkan är ett sätt att förebygga ofoget, men förövarnas påhälsningar skapar ärr i brottsoffrens osynliga inre, som tar lång tid att läka. Lägg därtill trassel och ekonomi som lök på laxen.

Vidgar vi begreppet visitkort, kan vi se dem lite här och var. I vår vackra natur sätter människans spår och märken efter sig. Har du arkeologens glasögon på dig, blir din bild av landskapet en helt annan än den vanlige flanörens. Enligt sägen lät luffare förr rista in tecken i grindstolpar och portar, för att förmedla hur sinnade husfolket var att härbärgera vagabonderna till sina efterföljande. I nutid är det inte svårt att få syn på moderna tecken efter besökare som karvat och ristat på det mesta för att lämna sina initialer och årtal till efterkommande. En bekymmersam och dyrbar gren på vandalträdet är klottrandet med sprayfärger på husfasader, elskåp, stolpar, stenmurar och alla tänkbara ytor som finns tillgängliga.

Annons

Annons

Jyckarnas obehagliga visitkort utefter gator och trottoarer är ytterligare ett exempel på ett klandervärt uppförande. Men slöa hussar eller mattar tröstar sig väl med kattägarnas bekymmerslösa rastning, som sker helt ogenerat och utan kontroll i lekparkernas sandlådor. Tyvärr är det inte bara husdjur som behöver gå på toa. Även vi tvåbenta lämnar kvar visitkort i naturen, intill trafikerade europavägar. Vårt jäktande och stressande från resmål till resmål gör oss nödiga på det mest opassande platser, trots vägverkets förnämliga pausställen. Man behöver inte lämna bilen med många kliv, innan toalettpappersserpentiner likt bläckfiskens armar ringlar runt våra ben. Då behöver du en näsklämma så att du slipper ”skogsdoften”, då du nödgas lämna ditt visitkort i Guds fria natur.

ROTSIDAN. Här möts hav och land i en vågornas dans som aldrig dör på ett ”dansgolv” skapat av den senaste istiden som inleddes för cirka 115 000 år sedan och de sista is resterna försvann från norra Sverige för nästan 10 000 år sedan. Foto: Kurt-Göran Öberg

Ett imponerande visitkort från istiden, bredde ut sig framför mig en solig försommardag, när jag besökte naturreservatet Rotsidan, mitt i Höga kusten. Det svagt sluttande salsgolvet av urberg låg där platt och vidsträckt och välkomnade mig. Soldiset hade just lättat över havet som skvalpade behagfullt mot strandlinjen. Det tillplattade naturlandskapet var en stor kontrast till vår upplevelse av den kuperade terräng som vi färdats genom. Man kunde ana hur det kilometertjocka istäcket släppte greppet för cirka tiotusen år seden, då hade det pressat och slipat urberget till denna unika mötesplats mellan land och hav det är idag. Jag uppmanar er bäste läsare att besöka Rotsidan, ta del av istidens avtryck, ett mäktigare visitkort får vi leta efter!

Kurt-Göran Öberg

Näraskribent

Annons

Annons

Till toppen av sidan