Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Örnsköldsvik

Läsartext
Fyra starka kvinnor från Örnsköldsvik

Till vårens första aktivitet hade Örnsköldsviks hemslöjdsförening bjudit in Karin Bergström att föreläsa om ”Fyra starka kvinnor i Örnsköldsvik”. Dagen till ära hade Karin tagit på sig hatt. För hatten hade också betydelse för kvinnor historiskt sett. Mer än en huvudbonad, den kunde också visa vilken samhällsskikt man tillhörde.

Detta är en läsartext.

Karin Bergström föreläste om fyra starka kvinnor i Örnsköldsvik.

Annons

Den första kvinnan Karin berättade om var Stina Hägglund. Hon föddes 1879, hon drabbades av polio vid två års ålder och blev förlamad. Det innebar att hon blev rullstolsbunden.

På grund av detta blev hennes skolgång inte så lätt. Hennes skolkamrater kom hem med läxor till henne. När hon var 18 år fick hon en stickmaskin av sina föräldrar, med den stickade hon och sålde sina alster. Kunderna blev fler och fler så Stina köpte in fler maskiner och anställde också några som kunde hjälpa henne.

En hemindustri startade hon. Stina sparade ihop ett kapital så 1918 öppnade hon sin första affär. Garn och manufakturaffär på Storgatan 26. Några år senare fanns det även damskrädderi. Hon startade filialer i Umeå och Bjästa.

Annons

På grund av sitt handikapp kunde hon inte ta sig till sina filialer, så hon köpte sig en bil, en Cadillac, och anställde en privatchaufför som skjutsade henne. Företaget utökades med att hon lät bygga en hyresfastighet på Örnsköldsgatan 5, ”Skärgården” kallad på grund av färgen på huset.

Annons

Där i källaren startade hon på nytt sin stickerifabrik och anställde ett 20-tal stickerskor. Hon hade ju fått avsluta den hemindustri hon startat tidigare på grund av första världskriget. Tillgången på garn blev för dålig. Som mest hade hon 50 anställda.

Stina hade tre fosterbarn som fick en trygg uppväxt. 1948 avled hon och då fanns det en efterträdare som tog hand om hennes livsverk. Min reflektion: otrolig kvinna som med alla odds emot sig kunde genomföra detta.

Anna-Lisa Ohlsson var nästa kvinna, född 1929 . Hon är känd som modist för stora delar av landet. Anna-lisa slutade skolan när hon var tretton år. Hon började som springflicka på Wendla Hörnells Mode-och Tapisseriaffär på Storgatan 26, det vill säga i samma lokal som Stina Hägglund startade sin butik.

Modistarbete och broderi var den verksamhet som nu bedrevs. Anna-Lisa fick börja sy nackbandåer till hattarna samt att fernissa hattar. Kvinnorna lämnade in sina stråhattar på våren för att få dem uppfräschade med fernissa inför sommaren.

Hon utbildade sig till modist och när hon var 17 år var hon färdig. I sitt hem började hon nu sy upp hattar på beställning, men 1949 startade hon eget.

Hennes första lokal låg på Första Långgatan 5. Eftersom Hörnells Mode och Tapisseri hade upphört 1948 sökte sig kunderna till Anna-Lisas nyöppnade affär, Hatt-Nytt. Hon hade nu en trogen kundkrets.

Hon flyttade sin verksamhet till Nygatan 37 och senare till Nygatan 24, där hon blev kvar. 1989 blev hon inbjuden att vara med i tv-programmet Café Sundsvall. Där under programmets gång gjorde hon en vit hatt som hon gav till en kvinna som varit med i programmet.

Annons

Annons

1994 uppmärksammades hon efter att ha skänkt drottning Silvia en hatt under kungaparets besök i Örnsköldsvik. Den har blivit något av en favorit för drottningen. Ulla Löfven handlade även hon sin hatt av Anna-Lisa.

Hatt-Nytt fanns kvar in i 2000-talet, fortfarande i Anna-Lisas regi. Hon avled 2021, 91år, fullt verksam och med det har hennes hatt affär upphört. Även jag har en hatt från Hatt-Nytt.

En tanke: hur kunde hon sälja alla sina hattar? Men Sverige är stort, kanske hennes kundkrets fanns även utanför landet? Karin berättade att hon skulle vara konferencier på en mannekänguppvisning på Parken. Hatt-Nytt visade sina hattar, då såg Anna-Lisa till att även Karin skulle ha hatt.

Brita Sandin, var den tredje kvinnan. Hon föddes 1937, äldst av fem syskon Rosenblom. Hon utbildade sig på Stöndar hushållskurs. Brita fick även hon fem barn. Hennes intressen var odling och trädgård.

Hon utbildade sig till förskollärare och var klar 1978. Efter sin skilsmässa 1980 jobbade hon som hushållerska hos Gösta Hägglund. Hon hade haft en dröm om att bli missionär så 1993 gav hon sig iväg till Tanzania. Men innan lärde hon sig engelska och åkte till London för att lära sig swahili. En kvinna med många strängar på sin lyra.

Väl hemma i Ö-vik startade hon kurser i tunnbrödsbakning, eget företag café på Ödbergska och catering. Hennes engagemang inom Afasiföreningen gjorde att hon utsågs till årets Afasivän 2018. Arnäs hembygdsförening, Kristdemokraterna och guideföreningen var några av alla som hon engagerade sig med. Brita avled 2020. Hon levde efter sin mammas visdomsord ”Om man bara gör saker för sig själv, vad finns då kvar när man är borta?”

Annons

Den fjärde och sista kvinnan är Eivor Persson, hon föddes 1917 i Hackås, Jämtland. Hennes morfar kom från Överön.

Annons

Som ung flyttade familjen runt i Sverige och det blev mycket flyttande för Eivor även som vuxen. Eivor fick som 17-åring förfrågan om att servera på en fin middag. Eftersom hon inte var rädd av sig svarade hon ja. Kläder lånades ihop. I mammas kokbok stod hur man skulle servera och med det var Eivor klar att servera.

Detta ledde till att hon fick anställning i Stockholm som servitris. Hon arbetade på olika platser och hamnade till slut i Örnsköldsvik, 1949. Eivor arbetade kvällar och nätter på Statt och Storan.

Hon var gift och i familjen fanns fem barn. När hon var 56 år blev hon änka. Barnen var stora och det gjorde att Eivor kunde ta tag i sina egna intressen. Hon lärde sig spela piano och tog körkort. Hon hade ett stort intresse för hembygden och gick kurser för att kunna forska bland annat om hembygdsdräkter. Resultaten samlades i en bok ”Folkdräkter i Arnäs socken”. Där finns Stybbersmarksdräkten med tillhörande förkläde presenterat.

I slutet av 1970-talet startade Eivor bussguidningar för rullstolsburna. Under 15 år gjorde hon dessa sommartid varje torsdag. Eivor fick 1997 Sveriges hembygdsförbunds plakett för sina videofilmningar av dräkter.

Lions i Ö-vik gav henne året efter ett stipendium på 3000 kronor. Karin berättade också att hon hade träffat Eivor i ett sammanhang och alla hade hattar. Det var Eivors, hon hade sparat hattarna och när det var nån aktivitet som denna då skulle alla ha hatt. Det vill säga det var viktigt med huvudbonad.

Annons

Som avslutning fick vi veta att kunskaperna om dessa kvinnor hade Karin fått dels via egna relationer och ur boken ”Kvinnoprofiler i Örnsköldsvik under 100 år.”

Kvällen avslutade vi med fika och eftersnack om dessa fantastiska kvinnor. Vi kanske får höra om några andra vid nåt senare tillfälle. Tack Karin för en intressant kväll.

Hemslöjdens nästa aktivitet blir Nåltovning 1 mars.

Anette Bodin

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy