Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Västernorrlands län

Läsartext
Kurt-Göran Öberg: Går vi mot ljusare tider…?

Det är vetenskapligt så att vi går mot ljusare tider. I enstaka fönster med ljusstakar och här och där julgranar, vittnar om ”julkramarnas” sista suck efter den gångna julen och vi har efter bästa förmåga firat in det nya året, önskat varandra ett gott nytt år.

Detta är en läsartext.

Kurt-Göran Öberg.

Annons

Ljusare tider enligt almanackan, men tittar vi lite allvarligare i nyhetsflödena och tolkar mellan raderna med perspektivet ljusare tider i minnet, blir förskräckelsen väckt i oss som under hela vår levnad fått veta att man inte skall väcka den björn som sover…

Nu har björnen lämnat sitt ide och väst har fått sig en rejäl knäpp på näsan. Hela kontinenten Europa håller andan i detta nu.

Sett ur mitt perspektiv född under senaste kriget (1942), med en far som en av hundratusental andra låg inkallad för att försvara Sveriges territorium någonstans i Sverige, väcks minnen som berättats under årens lopp. Låt mig berätta för er om ett sådant.

I krigets skugga

Pappa Bengt var en av dessa unga soldater som inkallades, med korta avbrott från 1942 till krigsslutet i maj 1945. Det fanns mycket att lyssna till när minnena vill berätta, och det låter jag pappa Bengt göra här, om tyskarnas permittenttåg genom Sverige.

Annons

Annons

”Jag gjorde värnplikten i Sollefteå, och under kriget förflyttades vi upp till den ödsliga vintermörka och svinkalla lappmarken. Bland annat hade vi en postering uppe vid Treriksröset, där Sverige, Norge och Finland strålar samman. Vi låg även uppe vid Abisko, där bevakade vi de tyska transporttågen som kom körande med sönderskjutet krigsmaterial, från östfronten, vilket skulle fraktas till Tyskland och smältas ner för och fabriceras till nya krigsmaskiner.

Vid femtiden på eftermiddagarna kom permittenttågen fullastade med tyska soldater och det var ”roligt” att träffa de där ”julgranarna”, och idka byteshandel med dem. Det kunde gå till på följande sätt: Tyskarna fick inte lämna tåget, och vi var utkommenderade för att bevaka dem. När tågen stannade, stirrade vi stint in i deras flinande ansikten. Det kändes otryggt trots att svensk militärpolis som fanns ombord, hade låst in deras vapen i plomberade vagnar. Vi ville ha cigaretter, om man sträckte upp två fingrar, innebar det två paket. Jag halade upp en tvål ur vapenrocksfickan, det var bytesvalutan, en vara som tyskarna hade brist på. Då kastade en soldat ut cigarrettpaketen, avståndet var cirka sex meter, jag plockade upp giftpinnarna och stoppade dem på mig medan tvålen fick glida tillbaka ner i rockfickan. Knytnäven och tyskens blick talade sitt tydliga språk. Ibland kastade vi tvålar till dem, för att hålla byteshandeln vid liv.

Annons

Det blev många kalla vaktpass under kriget. Jag tecknade denna ”bild” av pappa på post någonstans i norra Sverige…

Annons

Vi mötte ofta permittenttågen på Vännäs tågstation. Tyskarna åkte enligt vår mening ståndsmässigt i tredjeklasskupé, medan vi transporterades i godsfinkor. Jag minns särskilt vid ett tillfälle när svenska lottakåren utspisat ett tysktåg med mat, då vårt tåg kom in på stationen. När vi kröp ut ur godsfinkorna halvt förblindade blev vi förlöjligade av roade överlägsna tyskar. Vi kände oss som kreatur i jämförelse med de tyska herremännen i tredjeklass. Vi får trots allt vara tacksamma, att vi slapp utföra några direkta krigshandlingar under det andra världskriget.”

Det kanske är upprörande i dessa tider när anspänningen är hög att måla upp detta minne på tidningssidorna? Men för dagens generationer som mer eller mindre saknar intresse för tider som varit, men lägger ner massor av tid på dataspel där det handlar om att fälla och besegra fienden, kanske några rader från verkligheten kan få dem att ta en paus från cybervärldens eskapader och vända blicken mot verkliga livets panorama, samt möjligen ställa sig frågan, går vi mot ljusare tider!

Kurt-Göran Öberg

Näraskribent

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy