Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Örnsköldsvik

Läsartext
En afton med visor av Allan Edwall – både allvar och hjärtlig humor

Detta är en läsartext.

David Wahlén framförde texter och melodier av skådespelaren Allan Edwall. Foto: Anna Risberg

Annons

Det är sällan jag har blivit så fullständigt överrumplad som i fredags kväll i Thuleteatern. David Wahléns visafton där han framförde texter och melodier av skådespelaren Allan Edwall. Thuleteatern – den lilla teatern i Örnsköldsvik – är som skapad för den intima atmosfären som Edwalls texter kräver. De flesta i Sverige känner naturligtvis Allan Edwall – en av Sveriges mest hyllade skådespelare genom tiderna! Jag kände emellertid inte till hans vistexter. Edwall visar sig vara en tydlig och mycket äkta samhällskritisk röst som värnade om människors lika värde och rätt till ett gott liv.

Allan Edwall var född i Rödön, Jämtland, och var David Wahléns farmors kusin. Som den framstående musiker Wahlén är, lockades han till att spela Edwalls musik, vilket vill säga hans visor. Visorna är som utsnitt ur en vanlig vardag, med alla sina möjligheter och allt bittert man tampas med. Hans texter är underfundiga och kloka, väldigt ofta på rim – rim som kanske låter lite forcerade ibland, men som snarare är ett sätt att med humor belysa svåra känslor och händelser. ”Det går att skratta åt eländet.” Som i visan om ”Morbror och grisen”:

Annons

Annons

Människa hör upp och begrunda saker en vändning kan få

Som är totalt annorlunda än det man hoppades på

En vårvinterdag över isen uti vår sjörika trakt

Färdas min morbror med grisen som han hade tänkt sig för slakt

Men detta var fel på nåt vis ja svinaktigt gjort mot en gris

För dom ska ju mördas till frälsarens pris vid julhelgen naturligtvis

När nu min morbror och grisen hunnit ett stycke från land

Börjar det knaka i isen vårisar gör så ibland

Morbror med grisen framilar med slakteriet som mål

Vattnet kring stövlarna strilar och plötsligen öppnas ett hål

Storsjön är väldig att skåda både till bredd och till djup

Odjur på bottnen där råda morbror får sup efter sup

Grymma är orden som följer sluddrigt av kallsup och gråt

Morbror från isande bölja ropar till grisen FÖRLÅT!

Det var ju fel på nåt vis och svinaktigt gjort mot en gris

För du skulle dräpas till frälsarens pris vid julhelgen naturligtvis

Kvar på den milsvida isen sorgsen men lycklig ändå

Står nu den dödsdömda grisen så som de sörjande stå

Och dock på små ätliga fötter skyndar den snabbt mot sitt skjul

För att med fikon och nötter uppätas bitvis till jul

För det var fel på nåt vis ja svinaktigt gjort mot en gris

För såna ska dräpas till frälsarens pris vid julhelgen naturligtvis

Foto: Anna Risberg

Annons

Många av visorna är dock bara vackra, insiktsfulla eller dråpliga, några fulla av realistiska, men samtidig elegiska känslor – som visan när Edwalls mor dansar:

Annons

I en nött och sliten gammal yllekofta

Dansar det en dam i huset där vi bor

Hon är lycklig tror jag för hon skrattar ofta

Denna äldre dam som är min mor

Ingen annan rör sig när min mamma dansar

Mannen barnen katten alla tittar på

Flugorna i taket hela världen stannar

Bara mamma rör sig då

I en nött och sliten gammal yllekofta

Dansar det en dam i himlen där hon bor

Hon är lycklig tror jag för hon skrattar ofta

Denna äldre dam som är min mor

Edwalls ideologi är ständigt närvarande, där han värnar om ett rättvist samhälle och ett gott liv. Men jag tror att människans vardagliga kamp är hans stora drivkraft och medmänsklighet hans ledord. Han har ett språk som har glimten i ögat och balanserar som en lindansare mellan det hemska och vansinnigt roliga. Han skäms inte att använda ett passande och ibland hårt språk, men det är aldrig skymfande eller osmakligt. I hans visrepertoar finns både allvar, värme, starka åsikter och hjärtlig humor.

Med David Wahlén har Allan Edwall och hans texter fått en exekutör av absolut ädlaste märke! Tro det eller ej – hans textning var genom hela kvällen så tydlig att inte ett enda ord försvann – alla fattade varje poäng! Hur ofta ramlar inte enstaka poäng rätt på golvet under ett sång-framförande. Men inte hos David Wahlén! Tro inte att han som den skolade sångaren är, så blev det opera av det hela!

Annons

Wahlén behöll den enkla visans estetik i framförandet och publiken kände till fulla den intima och nära stämningen i salongen – från ”det höga” till ”det låga”, från kärlek till satir och från bittert till humor.

Foto: Anna Risberg

Annons

Scenografiskt använde Wahlén det helt minimala – på vänstra sidan på scenen under en liten, kort julpyntad gran hade man lagt ett foto av Allan Edwall, vid sidan en konstgjord liten gris. Mitt på scenen stod en mikrofon och ett notställ och på scenens högra sida ett par levande ljus. Med sina välformulerade och underfundiga, men begripliga kommentarer av de ofta svårförståeliga jämtländska uttryck, nådde Wahlén till sin publik – speciellt när texterna handlade om det starka samhällsengagemang med sympati för de fattiga och utsatta, vilket var vänsterpartisten Allan Edwalls politiska grundsyn.

Edwalls musik har tydligt drag av folkmusik, ofta i moll. Wahlén ackompanjerade visorna med dragspel. Och som han spelade – dragspel på allra högsta nivå! Jag hade känslan av att vara i en klassisk kammarmusikkonsert. Med sitt virtuosa spel fick Allan Edwalls visor i Wahléns musikaliska tappning en extra dimension. En konsert som man inte vill glömma fort.

Rune Andersen

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy