Efter några veckors förvecklingar och konstitutionella procedurer kunde Magdalena Andersson (S) på tisdagen tillträda som statsminister och samtidigt presentera sin nya enpartiregering. En regering med stora ommöbleringar och nio nya ministrar, handplockade för sina uppgifter och med uppdrag att vinna valet 2022.

Nästan samtidigt som den nya regeringen presenterades meddelade åklagare att en förundersökning om sexualbrott inletts mot infrastrukturminister Tomas Eneroth. Andersson säger sig tro honom när han bedyrar sin oskuld, men det måste ändå ifrågasättas att hon tillsätter en minister under en sådan utredning.

Hade det hänt en annan regering kan jag lova att många socialdemokrater hade gått i spinn och härjat om det, och även om Eneroth skulle visa sig vara oskyldig är det en tveksam utnämning och ett tveksamt försvar av honom från statsministern. Han borde kliva av åtminstone tills åklagaren är klar med sin utredning.

I sin regeringsförklaring fokuserade statsministern på tre huvudfrågor. Kriminaliteten, klimatet och välfärden.

Vad gäller kriminaliteten så sades inget vi inte hört förr, men hon var särskilt tydlig med att det inte räcker med satsningar på rättsväsendet för att krossa gängkriminaliteten – segregationen måste brytas.

För att styra upp det utsåg hon Anders Ygeman till migrations- och integrationsminister, samt idrottsminister. Med tanke på den roll han spelade under 2015 och 2016 kan han kanske vara rätt person på den posten, även om det kommer helt andra ord från både honom och resten av regeringen nu än då vad gäller migrationen. Då öppnade man famnen, nu skryter man om att asylmottagandet är det lägsta på tjugo år...

Sedan gick hon in på klimatfrågan som till skillnad från kriminaliteten fick alldeles för lite tid och konkreta åtgärdsförslag. Överraskande nog utsågs Annika Strandhäll till ny klimat- och miljöminister. Strandhäll har varit mycket kritiserad och ifrågasatt av oppositionen, och hennes kunskaper inom klimatområdet är helt okända i nuläget, så det är bara att hoppas att de är djupare än hon hittills avslöjat.

Därefter handlade talet om välfärden, i sann socialdemokratisk anda. Precis som när Andersson höll sitt tal inför kongressen när hon valdes till partiordförande talade hon om att ta tillbaks ”den demokratiska kontrollen” över välfärden, vilket väl måste läsas som kritik mot vård, skola och omsorg utförd av privata aktörer.

Vad gäller skolan så presenterade Andersson den kanske mest intressanta ministern i hela uppställningen.

Ny skolminister blir Lina Axelsson Kihlbom, tidigare rektor och senare skol/utbildningschef i flera kommuner. En person som har den breda kompetens och de kunskaper om skolan som är nödvändiga för att förstå vad som behöver göras för att komma tillrätta med de problem svensk skola har.

Dessutom är hon transperson, den första någonsin att bli stadsråd i en svensk regering. Det är stort, och en otroligt viktig signal till alla transpersoner i hela landet, inte minst till alla de som fortfarande går i skolan och brottas med de problem som ofta kommer med transidentiteten. Axelsson Kihlbom har därmed krossat ett annat glastak än det som hennes chef krossat. Men ett minst lika viktigt.

Löfvenregeringen har inte haft någon landsbygdsminister sedan i somras, nu har vi en igen, i Anna-Caren Sätherberg från Åre. Spontant ett mer genomtänkt val än det av tidigare ministern på posten Jennie Nilsson. Sätherberg har länge verkat som kommunpolitiker i Åre, med en lång rad engagemang. Hon satt med i landsbygdsutredningen och borde ha koll på vad landsbygden behöver.

Sist men inte minst måste jag nämna den nya kulturministern, Jeanette Gustafsdotter, som var en riktig skräll. Jurist och journalist, tidigare vd för Tidningsutgivarna, senast generalsekreterare för Sveriges muséer. Engagerad i frågor om nätjättars inflytande på demokratifrågor och stenkoll på mediefrågor i stort. Hon saknar partibakgrund, enligt uppgift blev hon medlem i Socialdemokraterna så sent som i lördags, vilket inte kan ses som en nackdel.

Magdalena Andersson hade rätt i sitt inledningsanförande – demokratin är inte självklar, den måste vi ta strid för varje dag. Jeanette Gustafsson är helt rätt person att axla den rollen i regeringen.