Trots att körer har haft begränsade repetitionsmöjligheter i dessa pandemitider, så var en sak tydlig vid konserten i söndags: Nota Bene-körens kända kvalitetsnivå låg på samma höga nivå som tidigare. Detta visar sångarnas förmåga att tackla en ojämn och osäker repetitionssituation. Mest av allt beundrar jag körens dirigent, Lillemor Bodin Carlson, som har varit i stånd att upprätthålla körens trygghet. Om en kör känner sig otrygg, psykologisk eller sångmässigt, går det som regel ut över intonationen, det vill säga renheten i körklangen – och dirigenten är garanten för tryggheten. Men körens intonation var oklanderlig. Oklanderlig var också balansen mellan stämmorna. Också diktionen var tydlig.