Har framtidspartiet råd med framtiden? Det är den största konfliktfrågan när Socialdemokraternas kongress inleds på onsdag.

Delegationsledarna för Stockholm, Skåne och Göteborg - Emilia Bjuggren, Joakim Sandell och Andreas Sjöö - förespråkar en ny mer offensiv ekonomisk politik för S, där viktig infrastrukturinvesteringar finansieras med lån. Men vissa spretar emot.

"Den kris som vi nyss har varit inne i är det kanske tydligaste beviset för att modellen att ”spara i ladorna” och satsa på prioriterade områden som välfärden fungerar." Det svarar Stockholms läns delegation genom Boel Godner, Jens Sjöström och Daniel Färm i Dagens Arena.

I själva verket är det precis tvärt om. Coronakommissionen har precis slagit fast att vår beredskap var undermålig. Sjukvården var hårt belastad redan före pandemin och äldreomsorgen har nedprioriterats i decennier.

Effektiviseringar, privatiseringar och marknadsstyrning i välfärden är en förklaring till detta. En annan är högerregeringens gigantiska skattesänkningar, S-regeringars ovilja att höja skatter, stora men otillräckliga satsningar på välfärden och (!) en iver att "spara i ladorna" som inneburit att staten vältrat över kostnader på kommunerna.

Det är just mot denna bakgrund som Västernorrlands kongressdelegation driver att S ska lova att statsbidrag till kommuner och regioner årligen ska räknas upp för att följa pris- och löneökningar.

Om vi sparat mindre i ladorna och investerat mer vården och personalens löner och villkor, ja då hade vi stått bättre rustade när krisen kom.

Istället för att ödmjukt möta verkligheten är dessa S-debattörer upptagna med att slå sig på bröstet: "Magdalena Andersson har med all önskvärd tydlighet visat att ordning och reda i de offentliga finanserna har möjliggjort historiskt kraftfulla satsningar på välfärden, skolan, infrastrukturen, jobben, polisen, försvaret, klimatet, pensionerna och sjukförsäkringen".

Visst görs stora satsningar. Men vem kan, med handen på hjärtat, säga att satsningarna har varit tillräckliga? Vem kan säga att satsningar på socialtjänsten och skolan varit tillräckliga för att stoppa rekryteringen till kriminella gäng? Är det starka samhället verkligen tillräckligt starkt? Om inte, kan vi då fortsätta på samma sätt som nu?

Debattörerna varnar sina partikamrater för att vilja "låna allt för mycket av kommande generationer. De kommer att behöva resurser för att möta sin tids stora utmaningar".

Resonemanget är helt felaktigt, vilket LO:s utredare Niklas Blomqvist påpekat: "Om staten skuldsätter sig, för exempelvis ett infrastrukturprojekt, så skapas resurser som framtida generationer kan använda. Vi blir rikare nu genom att fler sysselsätts och de blir rikare sen med de investeringar vi gjort".

Resonemanget blir än mer absurt med tanke på klimatkrisen. Den gröna omställningen måste göras här och nu, våra utsläpp måste minska med 5-8 procent per år fram till 2030 för att klara klimatmålen. Det kräver gigantiska investeringar. Dessutom har vi en skyhög arbetslöshet som måste åtgärdas, särskilt i Västernorrland.

I norra Sverige pågår en grön industrirevolution, över 1000 miljarder investeras. Men staten tar inte sitt ansvar fullt ut. Det finns ingen fungerande järnväg längs norrlandskusten. Nya Ostkustbanan är långt bort, det finns ingen tågtrafik till Sollefteå och nya stambanor i söder riskerar att tränga ut viktiga investeringar i norr.

Om vi av rädsla för att ta lån skjuter upp den gröna omställning så kommer klimatförändringarna bli ännu värre. Då tvingas kommande generationer både gör allt det vi sköt upp och samtidigt lägga mer resurser på klimatanpassningar efter naturkatastrofer som sker eftersom vi tillät utsläppen att fortsätta.

Jag undrar vad dessa socialdemokrater tror att kommande generationer kommer att säga till oss? "Visst, ni sabbade chansen att rädda klimatet eftersom ni var för fega och sega. Men tack för att ni inte tog lån för att finansiera den helt nödvändiga omställningen!".

En socialdemokrati som inte orkar med framtiden kan inte kosta på sig att slå sig för bröstet. Den måste dö.