Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Sofia Mirjamsdotter

ledare liberal

Sofia Mirjamsdotter
Bevare oss från den blåbruna röran i svensk politik

Detta är en opinionstext.Detta är en text från Tidningen Ångermanland eller Örnsköldsviks Allehanda som båda är en del av Allehanda.se och har oberoende liberala ledarsidor.

Bild: Maria Eilertsen

Annons

2014 fanns ordet blåbrun med på Språkrådets nyordslista. Det hade då använts sedan år 2000 och betydelsen förklarades som följer: "färgbeteckning för politiska samarbeten mellan traditionella högerpartier och främlingsfientliga, högerextrema eller högerpopulistiska partier".

Inga konstigheter egentligen. Ordet blåbrunt används friskt i den politiska debatten och användningen har ökat i takt med att parti efter parti kan tänka sig att samarbeta med SD.

På senare tid har det protesterats högljutt när ordet använts. Både Ebba Busch (KD) och Ulf Kristersson (M) har ifrågasatt att de skulle ingå i ett "blåbrunt" samarbete, och under söndagens partiledardebatt i SVT var det Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson som högst inövat och medvetet gick i taket när Miljöpartiets språkrör Per Bolund använde ordet. Och Åkesson tog det hela ett steg längre, när han började gasta om att Bolund ska ha kallat honom för nazist.

Annons

Annons

En skicklig förflyttning från att tala sakpolitik till att istället hamna i en metadiskussion om retorik.

Samtidigt satte han Bolund i den absurda situationen att han mer eller mindre tvingades förklara varför han kallat Åkesson för nazist fast han inte kallade Åkesson för nazist. Ja ni hör ju. Kanske hörde ni debatten. Jag tycker att svenska väljare förtjänar bättre.

Bolund var uppenbart tagen på sängen och lyckades inte hantera situationen. Inte heller programledarna var till någon större hjälp.

Åkesson lyckas därmed med det enträgna arbetet att skapa ett nytt narrativ kring sitt parti, och också att göra journalister nervösa för att ta upp dess historia och använda diverse epitet. Sverigedemokraternas offerkofta är enorm. Som om det vore värre att använda begreppet blåbrunt än det är att vara rasist, eller delta i diverse vit makt-sammanhang.

Så sent som på tisdagen avslöjade tidningen Expo att en tjänsteman på SD:s riksdagskansli är aktiv i en organisation som SD:s Mattias Karlsson själv har kallat för nazistisk. Samtidigt kunde journalisten Kolbjörn Guwallius visa tidigare inte publicerade bilder på Åkesson själv deltagande i en manifestation med nynazister så sent som år 2001. Detta trots att Åkesson bestämt hävdar att han gick med i partiet 1995 på grund av EU-motstånd, och att han inte märkte av någon rasism.

Annons

Annons

Den svenska offentligheten har gått från att kalla SD för rasistiskt, till främlingsfientligt, till möjligen högerpopulistiskt men idag oftast ingenting. Detta trots att partiet inte ändrat sig. Faktum är att SD kanske är det mest pålitliga partiet, på så sätt att vi kan lita på att de verkligen vill förändra Sverige – radikalt – att de står fast vid sina rötter och att hur mycket de än försöker framstå som välputsade under ytan är samma parti som det var när de grundades. Av före detta nazister, för att som de själva brukade uttrycka det; "bevara Sverige svenskt".

Bevare oss. Bevare oss från andra högerpartier som ställer upp på Åkessons narrativ, till synes helt aningslöst.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy