Förr fick man skämmas om man sa att man bor på landet - nu har det blivit hippt. Det tycks provocera vissa.

"Alla kan inte börja föreläsa om sparris" skriver Patrik Kronqvist på Expressens ledarsida. Han stör sig på den nya gröna vågens evangelister. Författaren David Jonstad, aktuell med boken ”Meningen med landet – min väg till ett jordat liv”, får bli måltavlan för Kronqvist kritik.

"Den nya gröna vågen lovar ett lugnare liv på landet. Men ärligt talat – hur många kan leva på att hålla föredrag om hur de klipper ull?" skriver han.

Tyvärr tycks storstadsliberalerna på Expressens ledarsida ha missat att landsbygden är mer än bönder och nyinflyttade influencers.

På mindre orter skriker företag efter arbetskraft med rätt kompetens. Så har det varit under lång tid.

Jag skulle säga att det är just detta - mer än något annat - som hotar utvecklingen i norra Sverige och på landsbygden i stort. Om det inte går att hitta lärare, sjuksköterskor och bilmekaniker som vill arbeta på orten - då blir det omöjligt att upprätthålla servicen.

Men trots att det råder en enorm brist på arbetskraft lever den bild som Expressens ledarsida sprider fortfarande kvar: "det finns inga jobb".

Den nya gröna vågen är mycket bredare än enstaka mediepersonligheter. Trenderna har börjat synas i SCB:s befolkningsstatistik.

Frågan är vad som driver på denna våg? Längtan efter liv på landet? Eller längtan bort från storstäderna? Eller kanske både och?

Decennier av centralisering av kapital och människor har gjort storstäderna närmast obeboeliga. Det är svårt att hitta ett boende till ett rimligt pris, många får lägga enorm tid på pendling och det är dyrt och krångligt att ägna sig åt sina fritidsintressen.

Allt detta har accelererats av en obefintlig bostadspolitik där den främsta förändringen de senaste decennierna har varit massiva omvandlingar av hyresrätter till bostadsrätter.

Ovanpå det har pandemin visat att skrivbordsjobb ofta går alldeles utmärkt att utföra på distans. Många kan därmed flytta och behålla sitt jobb samtidigt som de kan bo och leva billigare, slippa all pendling, vara närmare naturen och har mer tid för sina fritidsintresse.

Ett härligare och hållbarare liv, helt enkelt.

Det är sådana mekanismer - snarare än några influencers - som driver på utvecklingen som t.ex. gjort att bostadspriserna på vissa håll i Ångermanland har ökat dramatiskt under pandemin.

"Efter apokalypsen kommer ingen vilja höra dig föreläsa" avslutar Kronqvist raljant. Och det är sant. Men fram tills apokalypsen är här är det ganska bra om fler - precis som Jonstad - ägnar sig åt sparris, höns och jakt.

Det är inte bara viktigt för att minska klimatavtrycket från maten vi äter - det är också nödvändigt för att göra vår livsmedelsförsörjning mindre sårbar i händelse av kris eller krig.

Om den gröna vågen ska bli mer än en trend krävs dock mer politik. Många kan acceptera att servicen kanske är lite sämre. Men det grundläggande - skola, sjukvård, kultur, äldreomsorg, bredband, mobiltäckning, post och så vidare - måste fungera.

Även vi som bor utanför Stockholm vill ju känna att vi är en del av civilisationen.