Annons

Annons

Jonas Bergström

ledare socialdemokratisk

Jonas Bergström
Jag kommer att göra allt för Ångermanland – utom att överge mitt hockeylag

Detta är en opinionstext.Detta är en text från Tidningen Ångermanland som är en del av Allehanda.se och har en ledarsida grundad på socialdemokratiska värderingar.

Annons

Jag är här nu, jag är er nya politiska redaktör.

En del trogna läsare kanske minns mig? I fem somrar skrev jag för Tidningen Ångermanland. Det var Susanne Sjöstedt som först gav mig förtroendet att skriva ledare, trots att jag mest hade bloggat och twittrat innan.

Nu har jag varit ledarskribent i ett decennium. I tre år har jag varit politisk redaktör på Folkbladet Västerbotten, under 2018 var jag politisk sakkunnig hos civilminister Ardalan Shekarabi (S) och jag är åtta veckors praktik ifrån att bli färdig fysioterapeut.

Jag ser det som min uppgift som politisk redaktör att skriva om de frågor som ligger nära er läsare. Tidningen Ångermanlands ledarsida måste utgå från det som är viktigt i Ångermanland. Vad är annars poängen med en lokal ledarsida?

Medielandskapet i Sverige är oerhört högerdominerat och stockholmsfixerat.

Annons

Därför skriver jag gärna om arbete, sjukvård, skola, äldreomsorg och om klyftor mellan stad och land, norr och syd och inland och kustland.

Annons

Medielandskapet i Sverige är högerdominerat och stockholmsfixerat. 34 av årets sommarpratare bor i Stockholm, fyra bor i norra Sverige. Som vanligt fanns det gott om så kallade entreprenörer som berättade samma historier som vi hört tidigare, men ingen sommarpratare hade ett arbetarklassyrke. Därför behöver en socialdemokratisk ledarsida från det röda Ångermanland även ta plats i den nationella debatten.

Det känns skönt att äntligen vara på plats på redaktionen, även om jag har haft en lång och bra semester. Jag är 31, men med tanke på min nya cykel (självklart med matchande outfit) kan man snarare tro att jag är 41. Någon läsare kanske såg mig i somras när jag cyklade Ångermanland runt.

Annons

Jag hoppade av tåget i Ö-vik och cyklade till Mjällom där jag för första gången fick användning för både mina lättaste och mina tyngsta växlar.

Annons

Nästa etapp gick till Viksjö. På Sandöbron, före det obligatoriska stoppet vid Ådalenmonumentet, blåste det så mycket att jag trodde att hjälmen skulle flyga av.

Vägen mot Viksjö visade sig vara en grusväg.

På den avslutande etappen fanns ett bergspris: buffén på Hallstabergets hotell. Jag var sen och fick ta i allt jag hade för att hinna till buffén. Jag hann med tre minuters marginal.

Känslan uppför Hallstabacken var seg. En känsla som endast överträffades när jag, några veckor senare, packade ett släp fullt med alla mina ägodelar och körde dem till Härnösand. Min sambos stackars Skoda Octavia fick slita hårt i uppförsbackarna söder om Ö-vik, långtradare efter långtradare passerade oss.

Annons

Min sambo med sin fullastade Skoda.

Annons

Hur som helst. De sista milen längs Ångermanälven var magiska, jag hade medvind och flög fram. Jag gick i mål i Nyland, vid huset där min pappa bodde när han föddes. Det är en gata som nu vittnar om alla de butiker och verkstäder som en gång fanns i Nyland.

Annons

Utöver att cykla tycker jag om friluftsliv. Jag klättrar och ska snart ta rött kort så att jag kan börja upptäcka utomhusklättringen längs Höga kusten.

Under semestern blev det tre veckor i Sarek, precis i skärningspunkten mellan sommar och höst.

Rapadalen.

Annons

Och en sak till har jag gjort i sommar: jag har varit på hockey för första gången på en evighet! Flera kloka personer, bland annat riksdagsledamoten Ingemar Nilsson (S), har gett mig rådet att tona ner min kärlek till Björklöven nu när jag befinner mig i Timrå/Modo-land.

Nej, jag kommer inte att överge Björklöven.

Annons

Jag är ledsen att göra dig besviken Ingemar, men det kändes oerhört skönt att se Löven besegra ett slött Timrå med 5-2.

Så nej, jag kommer inte att överge Björklöven. I övrigt kommer jag att göra mitt bästa för att assimilera mig till Ångermanland. En vän har hjälpt mig förstå att jag nu måste springa Härnötrail eftersom “alla gör det”. Samma vän har också försett mig Birgers Normans klassiker Ådalen 31.

Jag är ingen ångermanlänning. Jag är uppväxt i Skövde, de senaste fem åren har jag bott i Umeå och så var det det här med Björklöven. Men jag lovar att göra mitt yttersta för Ångermanland.

Och jag behöver er hjälp. Vilka borde jag träffa, vilka platser borde jag besöka och vilka böcker borde jag läsa för att förstå Ångermanland bättre? Tipsa mig! Och bjud gärna in mig till din förening, fackklubb, studiecirkel eller bara på en kopp kaffe.

Jag är er nye politiska redaktör. Använd mig.

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy