ÖA:s reporter träffar Lisa Hörnblad en varm och solig dag i slutet av juli. Vi ses i Nötbolandet där hon för tillfället bor hemma hos sina föräldrar.

Lisa verkar glad, harmonisk och lycklig under intervjun.

Men hon beskriver samtidigt hur tuffa de två senaste åren varit.

Två år som började med en olycka.

Lisa hade precis tagit sig in bland världseliten och svarat för en nionde-plats i kombinationen på hemma-VM i Åre.

Under våren 2019 skadade hon sedan det främre korsbandet i höger knä.

Det blev startskottet på en två år lång ökenvandring. Två misslyckade operationer, enormt höga smärtnivåer och besvikelserna avlöste varandra.

– Det har varit oerhört tufft både fysiskt och psykiskt. Jag har jobbat en hel del med en idrottspsykolog för att få hjälp med hur jag ska hantera alla jobbiga tankar. Psykologen har hjälpt mig att tänka klart, säger Lisa och fortsätter.

– I vanliga fall ser jag mig som en stark person både fysiskt och psykiskt. Men i det här fallet har det varit viktigt att erkänna för mig själv att jag inte klarar hur många svåra saker som helst på egen hand.

25-åringen menar att det kan vara svårt och krävande att vara elitidrottare och att det är lätt att ha en glorifierad bild av yrket.

– Bakom den lyckliga fasaden ser man elitidrottare som är trötta, slitna och utmattade. Det är väldigt tufft att klara av de uppskruvade förväntningarna.

Hon upplever att det under skadeåren varit motigt att inte få någon belöning för allt det hårda arbete hon lagt ner.

– Skidåkningen är ju mitt heltidsjobb och att då inte kunna hålla på med det utan bara köra rehab och ligga hemma i soffan med svår smärta har varit fruktansvärt jobbigt.

Lisa berättar att det har varit svårt att orka svara på alla frågor om hur det går.

– Det har varit jobbigt med alla som frågat. Jag uppskattar att folk bryr sig men det har varit svårt att veta hur jag ska svara. Jag har gråtit mycket. Ibland orkar man inte utan vill bara vila från tanken.

Efter de två mindre lyckade ingreppen skulle den tredje operationen utföras i april.

– Den första operationen för två år sedan gjorde att knäet läkte fel och att det växte fast för hårt. Det gav inflammationer och en hel del smärta.

Det var nu av högsta vikt att välja rätt sorts ingrepp.

– När läkarna förklarade läget kändes det inte alltför positivt. Jag fick välja på tre olika alternativ. Chanserna att jag skulle bli bättre var små oavsett. Hade jag valt den stora operationen hade jag blivit borta i två år. De andra två alternativen var osäkrare men då skulle jag ha chans att komma tillbaka fortare, säger Lisa och fortsätter.

– Det var bara jag som kunde ta beslutet. Jag kände en hjälplöshet då jag inte kan så mycket om medicin och ingen visste vad som var bäst.

Hon valde ett av de mindre ingreppen. Det blev ett lyckat val.

– Det verkar ha lyckats för jag har inte ont på samma sätt som tidigare. Det känns som en livsomvändning. Det var en Lisa innan operationen och en Lisa efteråt.

Lisa menar att det är en ny människa som kommer ut på andra sidan.

– Jag har blivit starkare som människa och visat för mig själv att jag klarar av mycket smärta, besvikelser, tvivel och dåliga besked. Nu kan jag på ett annat sätt uppskatta små saker i livet.

Hon berättar att hon nyper sig i armen för att förstå att det är sant.

– Jag känner mig fantastiskt lycklig. När jag går uppför en trapp har jag inte alls den smärta jag hade förut. Jag har under två års tid tvingats tacka nej till massa saker och anpassa mitt liv efter smärtan. Det behöver jag inte nu längre. Nu kan jag göra allt.

Det är något som kommer enormt efterlängtat.

– Hoppet har väckts. Jag har haft svårt att tro att knäet kunde bli så här bra. Vissa stunder har jag tänkt att jag någon gång kanske tvingas lägga av. Samtidigt har jag inte kunnat acceptera att ett knä ska få förstöra alla mina drömmar.

Hur känner du kring att operationen blev så pass lyckad?

– Det känns jättehärligt och overkligt. Jag får massor av energi och vågar nu blicka framåt. Nu vill jag bara att tiden ska gå så att jag får åka skidor igen.

På söndag åker Lisa ner till den schweiziska skidorten Saas Fee för ett träningsläger. Hon kommer att göra allt för att ta vara på varje sekund av skidåkningen.

– Vi har bara tio åk per dag så det handlar om att suga in varje centimeter. Det gäller att ha en tanke med varje sväng och vara fokuserad hela tiden. Det är inte direkt fördelaktigt att vara borta i två år men nu är det som det är.

Efter lägret i Saas Fee väntar fler skidläger för Lisas del i höst. Hon har fått behålla sin världscup-plats under tiden hon varit skadad. Hon är fortsatt högst rankad av alla svenska fartåkare på damsidan.

– Självklart kommer jag att känna mig lite stressad i höst då jag har mycket att ta ikapp. Jag måste maxa när jag är där nere men det gäller att tänka positivt.

Målsättningen är densamma som innan skadeinfernot.

– Målet är fortfarande att bli bäst av alla fartåkare i världen. Det kommer att krävas stenhårt jobb för att ta sig dit men det känns helt klart realistiskt, säger Lisa Hörnblad.

Läs mer:

Eländet fortsätter för alpina stjärnan från Ö-vik – tredje operationen: "Det är en mardröm"

Alpina stjärnan från Ö-vik maktlös – inte tävlat på nästan två år: "Senaste halvåret har varit fruktansvärt"