Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaSollefteå

Katarina Östholm
Katarina Östholm: En hjärtinfarkt är lika akut i Junsele som i Sundsvall – ska inlandet avvecklas helt och hållet?

Det är ingen slump att den senast föreslagna nedskärningen vid Sollefteå sjukhus orsakat politiska avhopp och en stormande debatt. Att skära ned ännu mer på akutsjukvården i inlandet är helt enkelt oacceptabelt ur ett medborgarperspektiv.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Sollefteå sjukhus hotas av ytterligare nedskärningar av akutsjukvården. Foto: Karin Rickardsson/Arkiv

Annons

Respiratorvården hotas på Sollefteå sjukhus. Och det handlar som vanligt inte "bara" om några maskiner och deras användningsområden – det handlar om att vital kompetens riskerar att försvinna, kompetens som bidragit till att täcka över de värsta hålen i inlandets allt skörare väv av snabbt tillgänglig sjukvård inom rimligt avstånd.

Med risk för att bli tjatig: Det handlar inte "bara" om några läkare eller några barnmorskor när exempelvis respiratorvård, akutkirurgi och BB läggs ned. Det handlar om hela samhället.

Det handlar om att de olika funktionerna i ett lokalsamhälle – sjukvård och skola, vägar och järnvägar, bredband och lokala statliga kontor – stöttar varandra och bildar en socialt hållbar infrastruktur, en jordmån för utveckling och inflyttning. Börjar man urholka grundstenar som akutsjukvård så blir processen den omvända – avveckling, utflyttning, minskad motståndskraft, minskat skatteunderlag.

Annons

Annons

Att gå en kurs i bilförlossning när du har 20 mil till BB inspirerar inte till en positiv syn på framtiden, inte heller att statliga verk får komma och gå efter eget skön – Migrationsverkets frånfälle i Kramfors är ett hårt slag mot kommunen. Hanteringen förvandlar människor och familjer till brickor i ett spel, i stället för att på allvar tänka på hur hela landet kan stärkas.

Men regionalpolitiken ligger i respirator; pengar verkar snart vara det enda måttet på människovärdet.

Och den offentliga sektorns konsulter följer strömmen med sina trendrapporter: Den och den större staden har god ekonomisk tillväxt och utvecklingspotential, där kan vi satsa, dit kan vi flytta myndigheter, universitet, sjukhus.

Men landsbygden? Nä, den och den glesbefolkade inlandskommunen tampas med stora problem och gör faktiskt inga avtryck alls på den ekonomiska Richterskalan. Där kan vi inte satsa några pengar, och gör vi satsningar så ska de vara enkla att flytta därifrån igen.

Trendrapporter förvandlas till politiska beslutsunderlag. Kollektiva spådomar och oreflekterade framtidsprognoser blir självuppfyllande profetior och en utveckling som är mycket svår att bryta – eftersom ingen bryr sig om att titta på alternativen.

Att straffa ut glesbygdskommunerna är naturligtvis helt ohållbart i längden. Om inlandet raseras kommer snart resten av Norrland att följa efter. Då kan ju de politiker som får hjärtstopp åka till Karolinska sjukhuset i stället, för avstånd har ju inget med patientsäkerhet att göra.

Annons

Det har befolkningen i Ådalen fått höra till leda.

Ofta får man höra den extremt ytliga synpunkten att "människor vill bo i större städer". Det är inte sant. Människor tvingas följa jobben och den urbana politiska berättelsen som säger att landsbygden är döende och att framtiden finns i städerna.

Annons

Vilket, förstås, inte heller är sant.

Sollefteås kommunalråd Johan Andersson (C) oroas med rätta över sjukhusets och medborgarnas framtid. Han pekar på att regionens senaste sparförslag sänker vårdkvalitén för de akut sjuka i vår del av länet, att det finns risker med fördröjd behandling, större utmaningar med kompetensförsörjningen för de delar som blir kvar, ökade behov av stafettpersonal, ökade mängder transporter och sämre uthållighet i hela regionens IVA-vård.

Och förra kommunalrådet Elisabeth Lassen (S) hoppar till sist av sitt uppdrag i regionstyrelse och fullmäktige. Mellan raderna i en insändare levererar hon besk kritik av en tungrodd, centralistisk organisation som styrs av stordriftstanken, göder nepotism och bakbinder förtroendevalda politiker som ser andra lösningar.

Från centralt håll har det hånfulla ordet "bypolitik" duggat tätt när inlandet försvarat sitt blödande sjukhus. Men är det någonstans som bypolitiken frodas är det väl i självutnämnda regionala centra utan vilja att se över andra alternativ än nedskärningar.

Annons

Lassen är syrlig. "Långsiktiga lösningar som till exempel hur man ska klara personal- och kompetensförsörjning eller förslag på förändrade arbetssätt för en effektivare organisation har lyst med sin frånvaro," skriver hon.

Det är högst rimligt att en grundläggande nivå av akutsjukvård och BB ska finnas vid våra tre sjukhus i länet. Sjukhusen bör dessutom återgå till att vara sina egna administrativa enheter med utrymme för lokala lösningar där professionen kan stå för kompetensen.

Annons

Men nu behöver visst Region Västernorrland se om sitt hus i Härnösand. Satsa på fasaden, laga sprickorna och täta läckorna. Kostnaden är beräknad till 175 miljoner.

Det är regionens största satsning i Härnösand på flera decennier, efter bragden att lägga ned ett fullt fungerande sjukhus.

Och det säger kanske en del.

Sollefteå sjukhus hotas av ytterligare nedskärningar av akutsjukvården. Foto: Karin Rickardsson/Arkiv

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy