Annons

Annons

Annons

Annons

Örnsköldsvik

Läsartext
Namnet Höga Kusten – myntat av länsarkitektens hustru

Världsarvet Höga Kusten är format av 10 000 års landhöjning. Det upphöjdes av Unesco år 2001 och invigdes 8 juli samma år.

Detta är en läsartext.

Utsikt från Balesudden utanför Örnsköldsvik.

Bild: Peter Forssell

Annons

Jag laddar ner länsstyrelsens 32-sidiga informativa publikation 2000:1 som presenterar Höga Kustens postglaciala geologiska historia – unik i världen. Ismassan som tryckte ner jordskorpan och allt efter som isen smälte bidrog till en landhöjning som pågår än idag – efter 10 000 år. En schematisk och intressant publikation som är lätt att ta del av.

Annons

Världsarvsområdet utvidgades för övrigt år 2006 med Kvarkens skärgård på finska sidan och området heter numera Höga Kusten / Kvarkens skärgård.

Namnet Höga Kusten har en egen historia som framgår av en artikel i DN 5 september 2020 signerad Hans O Alfredsson. Här ett sammandrag!

I början av 1970-talet påbörjades en stor utredning av kusttrakten mellan Kramfors och Örnsköldsvik på uppdrag av länsstyrelsen i ledning av länsarkitekt Birger Åström, Härnösand. År 1974 gick betänkandet in i sitt slutskede och krävde ett namn. Ett flertal diskuterades. I samma veva läste Ije Åström, hustru till arkitekt Åström, ett reportage i en tidning där man skrev om ”den högsta kusten”. Hon fick en ide och vände sig till sin man – Höga kusten! Det är väl ett bra namn på utredningen.

Annons

Det antogs av utredargruppen – betänkandet fick namnet ”Höga-kusten-utredningen” och området, som sträcker sig mellan Härnösand, Kramfors och Örnsköldsvik, fick så småningom ett offentligt namn – Höga Kusten. Myntat av en kvinna, Ije Åström, numera bosatt i Mellansverige.

I den nordligaste delen av Höga Kusten ligger som bekant Skagsudde med fyr och stenhällar. Ett lämpligt utflyktsmål i pandemi-tider med rekommendation av utevistelse och undvikande av trängsel och som även kan ge spännande upptäckter! När heta bergarter en gång blandades och stelnade och allt eftersom erosionen fortgått och lagt i dager, syns figurer i hällarna med mönster och form man idag lätt kan relatera till. Det är fascinerande att se ansikten uttrycka olika sinnesstämningar, att se djur formade - bland annat.

Annons

Lise-Lotte Nyström

Näraskribent

Annons

Annons

Till toppen av sidan