Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaVästernorrlands län

Gregor Flakierski
Gregor Flakierski: "Det fria ordet kan inte vara förbehållet enbart de som talar sanning"

Bör man kriminalisera förnekelse av Förintelsen? Nej, tycker krönikören och kulturskribenten Gregor Flakierski – det fria ordet kan inte vara förbehållet enbart de som talar sanning.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Annons

Det är svårt att inte känna sympati för avsikten bakom regeringens förslag att förbjuda förnekelse av Förintelsen. Nazisternas brott är så oerhörda till sin väldiga omfattning, sin industriella karaktär och sin oförsonliga konsekvens.

Brotten är väldokumenterade och att förneka dem är inte bara att skymfa minnet av flera miljoner människors död, det öppnar också på ett direkt farligt sätt för en upprepning.

Bakom Förintelseförnekelsen döljer sig ofta, så gott som alltid, en antisemitisk, rasistisk agenda.

Alla utom de mest högerextrema grupperna fördömer förnekelse av Förintelsen, åtminstone officiellt. Samtidigt riktas kritik på bred front mot regeringens förslag till kriminalisering.

Annons

Det är en kritik som i mångt och mycket är högst berättigad.

För visst handlar det om yttrandefrihet. Det fria ordet kan inte vara förbehållet enbart de som talar sanning och håller sig till fakta, det måste också gälla lögnare, propagandister och foliehattar.

Annons

Och är det verkligen statens eller riksdagens uppgift att fastställa vad som är historiskt sant och vad som är lögn? Knappast. I Polen finns en lag som straffbelägger påstående om polsk medverkan i Förintelsen. Liknande lagar har stiftats i Ukraina och Ungern. Turkiet spelar i en egen division.

Historiska fakta ska fastställas genom forskning och ventileras i det offentliga samtalet.

Är det verkligen statens eller riksdagens uppgift att fastställa vad som är historiskt sant och vad som är lögn? undrar kulturskribent Gregor Flakierski.

Bild: TT

Flera länder har kriminaliserat Förintelseförnekelse och så vitt jag vet har det inte varit särskilt framgångsrikt – det har varken bromsat högerextremismens framfart eller minskat rasismens bacillspridning i alla dess former.

Så finns det verkligen ingenting vi kan göra, förutom att ”ta debatten”, vilket sällan leder någonvart, och bedriva upplysningskampanjer, framför allt bland unga, förvisso välbehövligt? Måste vi i frihetens namn stillatigande finna oss i förnekande av massmord, bagatellisering av nazismen, propaganda för antisemitism, islamofobi, xenofobi och andra former av rasism?

Kanske ändå inte.

Ola Larsmo förespråkar förtjänstfullt (DN, 15 april) att befintlig lag om hets mot folkgrupp borde användas effektivare och skarpare. ”Problemen med den svenska lagen är inte hur den är skriven – utan hur den tillämpas. Ur yttrandefrihetssynpunkt är den en anständig kompromiss som inte bör förstärkas.” skriver han.

Annons

Annons

Det är bara att instämma. Lagen är märkligt tandlös, den tillämpas fegt och mycket sällan, få har någonsin åtalats, än färre har fällts.

Finns det bra verktyg tillgängliga ska de naturligtvis användas på bästa möjliga sätt.

Justitieministern vill tillsätta en parlamentarisk kommitté som ska ta fram ett förslag till förbud mot förnekelse av Förintelsen.

Men det kanske vore bättre med ett förbud mot Förintelsen?

Ett förbud mot förnekelse av Förintelsen diskuteras på högsta politiska nivå i Sverige.

Vad som orsakar brott som Förintelsen och hur det kan förhindras är förstås en mycket komplex fråga. Jag vågar ändå påstå att ett tolerant och inkluderande samhälle är en viktig aspekt för att hindra att massmord inträffar och barbariet får överhanden.

Tyvärr tycks vårt samhälle vara på väg i motsatt riktning. Vore jag mer konspiratoriskt lagd skulle jag undra om det är en ren tillfällighet att migrationslagen och förslag om förbud mot Förintelseförnekelse kommer ungefär samtidigt.

Trots att invandringen är just nu på historiskt låga nivåer, finns det inte en politisk fråga eller ett samhällsproblem som inte kopplas ihop med just invandring. Partier ägnar sig åt en populistisk kapplöpning mot botten där mest restriktiv vinner.

De enda som håller emot är Centerpartiet och Vänsterpartiet, vilket hedrar dem. Och för all del, Miljöpartiet gör säkert sitt bästa för att bromsa, men de är bakbundna av sin regeringsmedverkan.

Annons

Dumheterna duggar tätt, det ena enfaldiga och kontraproduktiva förslaget kommer efter det andra.

Annons

Tillfälliga uppehållstillstånd blir nu regel trots att det bevisligen motarbetar integration. Orimliga krav ställs på familjeåterförening. Humanistisk grund kan bli skäl att fälla regeringen.

Språktest ska införas, trots att krav på sådant har alltid fungerat som uteslutningsmekanism, och enligt en enig expertis främjar inte integration – inte heller språkinlärning. Dunkla krav framförs på respekt för svenska värderingar, ”man tar seden dit man kommer”, vad det nu konkret betyder i praktiken.

Den politiska debattens språkbruk låter alltmer som ett otäckt eko av paroller som ”bevara Sverige svenskt”.

”Sverige åt svenskarna, Nordpolen åt nordpolackerna, Sydpolen åt sydpolackerna!” Hur hamnade vi här?

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy