Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Västernorrlands län

Läsartext
Kurt-Göran Öberg: Är du en pedant?

Ibland bli vi väl alla perfektionister? Inför den kommande våren och sedermera sommaren kryper vi fram ur ”vinteridet”. Välpressade pressveck eller perfekt makeup är några exempel på hur pedanteriet kan te sig i olika sammanhang. Att vara noggrann och präktig har vi formats av i den lutherska andan sedan barnsben.

Detta är en läsartext.

Bild: Simon Sjödin

Annons

Det sägs att; att ett välstädat skrivbord avslöjar en kaotisk själ. Men hur ligger det till egentligen? Det påminner mig om en hygglig inköpschef på ett i regionen större företag. Hans skrivbordsskiva var cirka 2 meter x 90 centimeter. Om bordet var tillverkat av ek eller mahogny, var omöjligt att se, då hela bordsytan var täckt av papper. Jag besökte vederbörande regelbundet under många år. Vid varje besök imponerades jag av inköparens enastående förmåga att i dessa högar av papper, plocka fram exakt det dokument som vi hade att behandla vid varje tillfälle. Han var en lugn och harmonisk person trots det kaos som belamrade skrivbordet.

Pedanter finns allestädes. Det är bara att hålla korpgluggarna öppna så dyker de upp. I gatuvimlet ses de välklädda märkesfixerade trendiga innefolket, vilka lägger ner mycket möda och en hel del slantar på detaljer för sitt helhetsintryck på omgivningen. Andra former av pedanteri hittar man bland bilfolket, där ingen möda sparas när vårsolen avslöjar den matta billacken och rostskadorna. Med vax och energi kan vi se dem stå och polera sina fordon.

Annons

Annons

Bild: Simon Sjödin

Detsamma gäller båtfolket, där alger och saltvatten förorenat flytetygen. Dessa entusiaster lägger ner mycket tid och ihärdighet för att snabbt som bara attan få flytetygen i sjön, till en båtsäsong som här i norr är retsamt kort och ofta kylslagen.

Blomsterfolket inrymmer mängder av pedanter. Hos den kan man ana en tävlingsiver bland odlarna. Vi påträffar dem i gettoliknande områden i kolonilotternas riken. Där ligger tomt vid tomt och stuga vid stuga, alla med prydligt pedantiska små blomster- och trädgårdsodlingar. Gud nåde den som inte sköter det hela enligt områdets oskrivna lagar och förordningar. Grupptrycket ger odlarna ingen rast och ingen ro. Det gäller att odla störst, bäst och vackrast. Pedanteriet kallas trädgårdsintresse för folk med gröna fingrar.

Som säkert läsaren märker, har undertecknad inget till övers för det överdrivet prydliga pedanteriet. Likafullt måste jag medge att jag beundrar en grupp, de vedtravande. Jag minns hur min morfar Olle var en sådan. Ute på vedbacken var det en ren fröjd att skåda hans symmetriska vedtravar.

Annons

Staplarna var konstverk i sig, som stod där på tork. Björkved och alved, men också fura och gran, staplade och stuvade i olika former. Det var frestande för oss ungar att bestiga dessa ”utsiktspunkter” som ibland var flera meter höga. Vi blev barskt tillrättavisade med hot om piskrapp på baken, när vi någon gång blev tagna på bar gärning.

Annons

Slutligen vill jag belysa en outtröttlig grupp pedanter av speciell sort. Varje sommar år efter år hittar vi dem. Du ser dem i din absoluta närhet bäste läsare. Du kanske själv är en av dem? Jag har svårt att hålla mig för skratt när jag får syn på dem. Personerna ifråga går dubbelvikta och pillar i gräsmattorna, de gräver nitiskt djupa hål i grönskan för att få upp rötterna på TARAXACUM VULGARIA.

Men maskrosblommans solgula färg lever vidare trots alla outtröttliga pedanters bekämpare.

Kurt-Göran Öberg

Näraskribent

Kurt-Göran Öberg.

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy