Att drabbas av stroke kan ibland innebära ofantligt mänskligt lidande och medföra enorma samhälleliga kostnader. Hur mycket enklare är inte livet om man kan gå, kan tala, kan äta själv och sköta sin personliga hygien. Hur kostsamt för samhället blir inte åratal av omfattande hemtjänst, bostadsanpassningar och hjälpmedelsinsatser. En sjukdom vars konsekvenser ändrar allt även för närstående.

Behandlingsmöjligheten vid stroke heter i dag framförallt trombolys, propplösande behandling som måste inledas så snart som möjligt efter insjuknandet. Ju snabbare ju mindre hjärnskada. Här är det minuter som räknas. Här finns inte utrymme för långa transporter. Här finns en tidsmässig gräns.

Det nyligen presenterade konsultförslaget om förändringar i strokevården är en del av ett arbetsmaterial och kan kanske se annorlunda ut i slutrapporten. Låt oss hoppas det. Att ens tänka tanken på att undandra inlandets befolkning möjlighet till trombolys vid stroke passerar enligt min mening en annan gräns. En moralisk gräns.

Tillgång till intensivvård inklusive möjlighet till respiratorvård är en nödvändighet om man ska bedriva akut internmedicinsk vård speciellt i glesbygd. Listan över medicinska sjukdomstillstånd som kan kräva snabbt insatt intensivvård och ibland respiratorvård är hur lång som helst. Enligt min mening kan inte internmedicinsk vård bedrivas på ett patientsäkert sätt vid Sollefteå sjukhus utan intensivvårdsstöd. Sparpotentialen står inte i proportion till de ökade medicinska riskerna. Här passeras gränsen för vad som är patientsäker vård.

Våra regionpolitiker är våra förtroendevalda, personer som ska se till vårt bästa, företräda oss där besluten fattas. Oberoende av vad som skrivs i konsultrapporter är det var och en politikers skyldighet att själv tänka efter och försöka förstå andras situation. Vad säger min moraliska kompass? Finns det gränser för hur mycket ökat lidande och sjukdom som kan accepteras för att eventuellt spara någon miljon? Detta kan väl inte vara för mycket begärt?

Nämnde jag att regionen behöver fler, inte färre, vårdplatser?

Lars Mikaelsson, Helgum, tidigare läkare internmedicin Sollefteå sjukhus