Jag har varit anställd inom Örnsköldsviks kommun som dagbarnvårdare i exakt 26 år.

I tisdags fick jag ett slag i ansiktet: Alla dagbarnvårdare ska avvecklas hösten 2021.

Beskedet kom helt utan förvarning. Visst, vi dagbarnvårdare visste att vi var ett utdöende släkte – men så här? Det var som att få en kall disktrasa slängd i ansiktet. Dessutom står att läsa i ÖA att det inte finns underlag. Va?! Vi har fulla grupper och vet att fler står på kö under våren.

Hur många snuviga näsor har jag torkat, hur många ledsna tårar har jag strukit från barnkinder, hur många sånger har jag sjungit, hur mycket har jag skrattat, hur många sagor har jag läst, hur många blöta, snoriga, underbara pussar har jag fått under dessa år?

I 26 år. Det är nästan halva mitt liv. Halva mitt liv som jag ägnat åt det mest värdefulla vi har; barnen. Barn vars föräldrar valt dagbarnvårdare för att det blir mindre grupper och alla barn blir sedda; får extra tid samt en lugn och trivsam tillvaro.

Jag har tagit in barnen i mitt hem, öppnat mitt hem med glädje, för att få göra det jag kan och älskar allra mest: omhänderta, förmedla medmänsklighet, dela med mig av min kunskap och lagat mat som alla uppskattar.

Ja, detta kom som ett dråpslag.

Jag vill tacka all föräldrar och barn som jag har fått äran att lära känna under alla dessa år.

Dagbarnvårdare, snart före detta