SVT har i skrivande stund sänt över 40 timmar live-tv av en broleverans till Stockholms innerstad. Kan man lita på hemsidan verkar livesändningen fortsätta i flera dagar till.

”Följ i realtid när guldbron ankommer till Slussen”, lockar SVT Play.

Sändningen kan ses ”i hela världen” står det. Men ingen i tv-huset på Östermalm verkar ha funderat ett ögonblick varför någon utanför Stockholm skulle vilja, annat än av ren fascination över nyhetsvärderingen.

Det är en bro. En stor men i övrigt intetsägande platt historia. Som alltså inte ens är av guld.

Och visst, det fanns några hundra stockholmare på plats att titta när den till slut tog sig till Slussen häromdagen. Men med tanke på att det bor nästan en miljon människor i Stockholms stad motsvarar det inte ens folkmassan som köar utanför Systembolaget strax före öppningstid en fredagsmorgon i juli i Härnösand.

För tre år sedan snöade det i Stockholm. Så mycket att Stockholmsmedierna förutsatte att det hela var ett riksintresse och inte en vanlig vintervecka norr om Dalälven. Det dominerade riksnyhetssändningarna i flera dagar.

För nio år sedan fälldes ett träd utanför Sveriges Televisions lokaler på Östermalm i Stockholm. Protesterna var så våldsamma att Stockholmsmedierna förutsatte att det hela var ett riksintresse. En fälld ek. Fällningen direktsändes i tv!?

Nu är det en bro som riksmedierna inte bara följt på satellitbilder i flera månader utan de senaste dagarna dessutom hittills lagt flera dygns direktsändning på.

Hur går den här nyhetsvärderingen ens till?

Det är inte svårare än att slå fast att varannan journalist i Sverige bor i Stockholms län. Var tredje journalist bor i Stockholms stad. Förbluffande många av dessa bor i sin tur på Södermalm. Ett Södermalm som ligger så beläget att för att ta sig till jobbet på de stora tidningarna – eller på SVT eller Sveriges Radio, ja då passerar man Slussen ett par gånger varje dag. Ett Slussen som varit en kaotisk byggarbetsplats i flera år.

Sen kommer de till jobbet och hör arbetskamraterna, de som bor i samma lilla stadsdel och har samma väg till jobbet, prata om det och tror att det nog faktiskt en snackis – inte bara i stan utan i landet. Och då blir nyhetsvärderingen därefter.

Ute i landet däremot har, visar flera studier de senaste åren, mer än tusen journalistjobb försvunnit. Var åttonde svensk kommun saknar kontinuerlig journalistisk bevakning.

Upplagorna på papperstidningen har störtdykt och digitala prenumerationer har inte lyckats fylla upp bortfallet. Färre är beredda att betala för nyheter. "Allt går ju att hitta gratis på nätet", säger många och protesterar sen emot plusmärkningar. "Borde inte sånt som är viktigt vara tillgängligt för alla?"

De lokalmedier som finns har ofta koncentrerats till färre och större orter. Det är klart att det påverkar vad som rapporteras och vad som hamnar i medieskugga.

För orterna som det senaste decenniet övergetts av lokalmedierna är orter där inkomsterna generellt är lägre, utbildningarna kortare, arbetslösheten högre och invandrarna fler. Sammantaget precis allt det vi av erfarenhet vet skapar en känsla av utanförskap.

Den känslan förstärks så klart om riksmedier och kanske till och med lokalmedierna väljer att bara rapportera om sånt många inte alls känner igen sig i, eller bara kommer till stan för en blixtvisit för att exempelvis uppmärksamma social dumpning.

Men där är vi inte i dag. Inte här i alla fall. Tidningen Ångermanland finns på plats där det händer – när det händer.

Den här veckan har det inneburit fokus på Coronasmittan. En initierad bevakning av hur den hanteras i regionen och kommunerna och hur den påverkar alla som bor här. Och vi gör det enträget och angeläget men utan alarmismen som i allt högre utsträckning tycks prägla riksmedierna.

Men att vi kan göra det här arbetet förutsätter att folk betalar för det. Vad som betalar för den lokala journalistiken, våra granskningar och analyser, är digitala prenumerationer och prenumerationer på papperstidningen.

Du kan tycka det är krasst. Att viktiga nyheter är för viktiga att ta betalt för.

Men om ingen som läser lokala nyheter vill betala för att den ska bli gjord, ja då sitter vi snart där framför tv:n och för femte dagen i rad erbjuds att följa en direktsändning från Slussen i Stockholm och en 145 meter lång gulfärgad bro. För att nån som inte vet vilka vi är tror att det är sånt som berör vår vardag.