Svensk äldreomsorg står inför ett politiskt vägskäl som i grund och botten handlar om vi vill se en god och jämlik äldreomsorg i Sverige eller om de egna resurserna ska avgöra vilken vård och omsorg du får på ålders höst. Vilken väg politiken än väljer att ta så kommer det att få betydelse för de allra flesta invånares sista tid i livet.

Att äldreomsorgen står inför en jätteutmaning redan nu skriver de flesta under på. Antalet äldre blir allt fler och personalens villkor är överlag tämligen usla och ibland rent av arbetstagarfientliga. Arbetsmiljöverket finner brister i 90 procent av de granskade verksamheterna. Samtidigt vet vi att landets kommuner och omsorgsföretag kommer att behöva rekrytera åtminstone 10 000 nya medarbetare varje år de närmsta åren. Det är en enorm utmaning för både arbetsgivare och utbildningssystem. Helheten behöver ett ordentligt lyft och det kommer att kosta pengar. Enligt regeringens egna beräkningar saknas 90 miljarder de kommande två mandatperioderna.

Det kräver tydliga politiska prioriteringar av välfärden för landets äldre. Finns den politiska viljan är min övertygelsen att det är fullt möjligt att nå dit. Vi har under lång tid byggt upp ett fantastiskt välfärdssamhälle, med höga jämlikhetsambitioner. Äldreomsorgen har varit, och är, en viktig del av välfärdsbygget. En fungerande äldreomsorg minskar pressen på anhöriga, som istället kan delta i arbetslivet fullt ut, med vetskapen om att deras äldre anhöriga har ett gott liv. Vi behöver fortsätta investera i välfärden för äldre. För visst vore det något med en omsorg som utgår ifrån individens behov och önskningar? Där Asta som vill duscha ofta får lova att göra det. Eller där Farid, som vill ha det lite mer städat hemma, får städhjälp oftare än varannan vecka.

Om man själv är förtjust i att äta den där extra korvmackan på kvällen, tänk om min framtida äldreomsorg kan erbjuda mig det? Där jag dessutom känner mig trygg i vetskapen att om just mina föräldrar blir dementa, så kommer de mötas av kompetent personal i en trygg och säker miljö, med den allra bästa omvårdnad de kan få utifrån den senaste forskningen. Och där det är lika för allas föräldrar, inte bara mina. Den möjligheten och individuella friheten inom äldreomsorgen vill jag möta, helst redan igår. Det kan låta som en utopi, men det är politiskt möjligt att nå till en jämlik och fantastisk äldreomsorg i hela landet.

Per Molander, som leder arbetet i regeringens jämlikhetskommission, konstaterar att orsaken till att jämlikheten har minskat i Sverige är politiskt fattade beslut. Politiken gör skillnad. Ett sätt att visa politik vilja och handlingskraft är att ge kommunerna mer resurser till sin verksamhet. Just nu pressas äldreomsorgen när det gäller resurser och personalförsörjning. Tillsammans med Kommunal har PRO lyft behovet av att involvera pensionärsråden i arbetet med att utveckla äldreomsorgen. Det är dags att välja väg nu.

PRO Samorganisation Örnsköldsvik/Karin Benjaminsson PRO Riks