I hela sjukvårds-Sverige diskuteras just nu omställningen till det som kallas ”en god och nära vård”. Uttrycket står för en absolut nödvändig förändring av arbetssätt inom vården, för en vård anpassad efter patientens behov. Det innebär bland annat att vården ska komma närmare patienten. Det kan ske både fysiskt genom att vård som sker ofta flyttas från sjukhus till primärvård eller från primärvård till hemmet och digitalt genom att tillgängligheten i form av exempelvis ny teknik och e-tjänster förbättras. Men det handlar också om att jobba med ett helhetsperspektiv på patienten, där både kommunen och regionen behöver arbeta tillsammans.

En av de viktigaste orsakerna till varför omställningen till god och nära vård behöver göras, är att befolkningens vårdbehov har förändrats. Allt fler är idag kroniskt sjuka och multisjuka, något som är resurskrävande och kräver en god samordning mellan olika vårdinstanser med patienten i fokus. Samtidigt innebär de demografiska förändringarna – att vi blir fler äldre och färre i arbetsför ålder – att färre personer ska försörja allt fler. För att lyckas med omställningen och använda våra gemensamma resurser i form av skattemedel där de gör allra mest nytta behöver fokus och resurser flyttas från den akuta vården till den nära vården, det vill säga från akutsjukhus till en god och nära vård, där primärvården spelar en viktig roll men där även andra aktörer så som specialistvård, e-hälsan, elevhälsovården på skolorna och den kommunala omsorgen ingår.

Omställningen till en god och nära vård sker just nu i samtliga av landets regioner, eftersom samma utmaningar också kan ses i hela landet. För oss i den politiska majoriteten är det av högsta vikt att lyckas med omställningen. Vi ser att vårt län i allra högsta grad berörs av de demografiska utmaningar som välfärden står inför, och att resurserna i vården gör mest nytta när de kommer de grupper till del som är i störst behov av vård.

Men när alla Sveriges regioner pratar om samma utmaningar och samma omställning, går det inte att låta bli att förvånas över det fokus som Sjukvårdspartiet i Västernorrland istället väljer för sin politik. När det är de multisjuka och äldre som är i störst behov av vårdens resurser, och som dessutom behöver en bättre samverkan från många instanser, lägger Sjukvårdspartiet all sin energi på att prata akut sjukvård. I motioner och interpellationer, i debatter och intervjuer lyfter Sjukvårdspartiets företrädare gång på gång den akuta verksamheten. Det är såklart av allra högsta vikt att akutvården finns tillgänglig när människor behöver den, men på det stora hela är akut sjukvård en mycket liten del av den vård som bedrivs i Västernorrland. Vi saknar Sjukvårdspartiets politik för annan vård än den akuta.

Hela övriga landet pratar just nu omställningen till en nära vård. Vi undrar vad som är Sjukvårdspartiets politiska förslag för att åstadkomma den omställningen. Hittills lyser nämligen alla förslag som inte handlar om akutsjukvård från Sjukvårdspartiet med sin frånvaro.

Åke Nylén (S), ledamot regionfullmäktige Västernorrland

■■ Följ Allehanda Ordet fritt på Facebook

■■ Här kan du själv skicka in din insändare