Bengt Ärnfast fick en trist avslutning på förra året. Dagen innan nyårsafton spenderade han precis som många andra skidåkare i Duveds Hamrebacken.

– Det är rätt härligt att åka där för backen är så böljande, säger han.

Halvvägs ned så flackar den röda pisten av i höjd med backrestaurangen. Här bromsade Bengt in för att stanna, endast några meter från avspärrningen som skärmade av backens ena sida för slalomträning. Då small det.

– Det kom som en blixt från en klar himmel. Jag föll handlöst. Slog bröstet i marken och sedan en fruktansvärd smärta i armen, berättar Bengt.

En sjukvårdskunnig skidåkaren kom till undsättning. Även en vän var snabbt på plats och fick tag i mannen som hade kört på Bengt då han var på väg att lämna platsen. Inga vittnen stannade trots att det enligt Bengt var gott om folk i skidbacken.

– Bemötandet gör mig förbannad, nonchalansen, att man skadar någon och sedan inte frågar hur det har gått utan tänker bege sig därifrån.

Sjukvården däremot imponerade på Bengt. En pistör tog hand om honom och skjutsade ned honom till dalen. Snart befann han sig på Åre hälsocentral där man konstaterade att han behövde åka in till sjukhuset i Östersund. Väl där skakade ortopedläkarna på huvudena framför röntgenplåtarna. Överarmsbenet låg på sidan av den skål som den egentligen ska möta. Själva skålen var slagen i bitar. Bengt behövde en annan expertis. Dagen efter flögs han till Huddinge sjukhus för operation.

– Jag är väldigt tacksam för den hjälp jag fick. Man lever verkligen på rätt ställe.

Operationen tog fyra timmar. Nu har Bengt flera titanskruvar i axeln, armen vilar i en mitella. Läketiden är beräknad till tolv veckor och därmed ryker hela skidsäsongen.

– Det känns lite sorgligt. När man är 68 år vet man inte hur länge man får hålla på.

Bengt har polisanmält händelsen i skidbacken.

– I början var jag rätt hatiskt och ville ge honom en näsbränna men nu har det lagt sig. Jag är inte intresserad av att driva något skadeståndsmål. Men mitt försäkringsbolag kräver en polisanmälan.

Utifrån hans erfarenheter från ett skidåkande liv i många länder tycker han att Åre sticker ut.

– Här finns en unik situation med många duktiga åkare och många med dåligt omdöme. Man ser ofta personer som åker väldigt fort och ofta väldigt nära andra. Också nära små barn. Något jag tror riskerar att skrämma iväg barnfamiljer.

Han pekar på bristen av tydlig information om det som kallas "utförsåkningen trafikregler" framtagna av svenska skidanläggningars organisation, SLAO. I grunden tio regler som alla skidåkare har skyldighet att känna till. Men som kanske inte alla vet om.

– Skistar är dålig på att informera om vad som gäller. Jag tycker att reglerna borde finnas vid varje liftstation. Jag är ingen förespråkare för total säkerhet. Livet har sina risker. Men jag tycker att det borde vara tydligare vilka regler som gäller i backen, säger Bengt Ärnfast.

Anders Aspholm har sedan 2005 varit säkerhetsansvarig vid Skistar Åre. Han är även utvecklingsansvarig för säkerhet och sjukvård i svenska skidanläggningars branschorganisation SLAO. Vad tänker han om Bengt Ärnfast olycka? Hur vanligt är det med rejäla skador till följd av kollisionsolyckor mellan två skidåkare?

Enligt Skistar Åres egna siffror gjordes det förra säsongen omkring 12 miljoner åk i anläggningen. Liftkort såldes för 1,26 miljoner skidåkardagar. Samma säsong gjordes cirka 800 omhändertaganden. Av dessa utgör kollisionsolyckorna endast en liten del.

– Så kollisionsolyckor är inte speciellt vanligt. Ser man på siffrorna är skidåkning en relativt ofarlig sport. Men vi vill ju helst inte se några skador alls och absolut inga kollisionsolyckor.

Vad gör ni för att minska antalet olyckor?

– Jag tycker att vi gör väldigt mycket. Det börjar redan när vi bygger backarna då vi försöker bygga bort farliga partier. Vi bygger också bredare och bredare backar så att det ska passa den nya tidens skidåkning men också för att det ska finnas plats för hålla sin linje, säger Anders Aspholm.

Han nämner planskilda korsningar, öppen sikt, skyltningar, avspärrningar, lågfartsområden och att skidpatrullen försöker visa sig ute i skidområdet.

– Säkerhetsarbetet är ständigt pågående.

Några exakta siffror på vad arbetet ger för effekt, har han inte framför sig. Men effekt har det. Anders Aspholm väljer att formulera det så här:

– Antalet olyckor ligger rätt stadigt men antalet gäster och antalet skidåk ökar. Det är den generella bilden jag kan se.

Bengt tycker sig se en beteendeändring i skidbacken med fler som åker fort och som visar bristande hänsyn. Hur är din bild?

– Det stämmer att fler åker fort. Utrustningen och underlaget har blivit bättre. Det är helt enkelt lättare att åka fort. Om hänsynslösheten ökar vet jag inte, ibland kan jag få för mig det, men jag har ingenting som egentligen bekräftar det.

Under förutsättning att Bengt Ärnfasts beskrivning av olyckan är korrekt så skulle mannen som kör på honom bryta mot fem av tio trafikregler. Hur ser man Skistar på ett sådant beteende?

– Vi ser allvarligt på den här typen av händelse. Vi försöker stävja det så gott vi kan. Vi pratar med dem vi anser beter sig olämpligt och riskerar skada sig själv eller andra, i den mån vi ser dem.

Vad kan ni göra?

– Vi kan avvisa gästen från anläggningen, vi kan makulera liftkortet. Det är de verktyg vi har.

Hur ofta händer det?

– Inte jätteofta. Men det händer.