Visst hör det till att få gnälla lite grann, det måste jag säga. Kommentarer som "men vad har han på sig?" och "ouch, där sjöng hon falskt" är obligatoriska och bygger upp spänningen i soffan – ska de andra skrika åt mig att jag har fel? Men när det kommer till nästa nivå av gnäll där man lägger energi på att kritisera allt för att "det var bättre förr" eller att låtarna är "för mycket schlager", så rynkar jag på näsan och byter sällskap. Som den dramaqueen jag är.