Annons

Annons

Annons

Annons

Örnsköldsvik

Den bortglömda gula postbussen var bygdens livlina

Ett inslag i den norrländska landsbygden var de nu bortglömda gula postbussarna med blå fartrand och Postens emblem med posthorn och krona på sidan. Många av bussarna tillverkades av Hägglund & Söner och Kjellbergs Karosserifabrik i Gullänget.

Postbussarna var bygdens "livlina" mellan 1923-91 för att befordra postpaket samt postväskor till och från poststationerna som då fanns i många byar. Postlådor utmed vägen tömdes, postorderföretag ombesörjdes, och när skatteåterbäringen kom så hade postbussen poliseskort och den blev också utgiven på frimärke.

Posttransporterna började med buss allt eftersom järnvägen byggdes ut och då började också persontrafiken för då fick posten en biljettinkomst. Busstrafiken hade i början sin egen utveckling och nya linjer med tidtabell kom till där landsväg och behov fanns.

Annons

Det fanns möjlighet att beställa alkoholvaror från systembolaget, mjölkkrukor från bonden till mejeriet, och morgonturen tidningar som kastades ut från sidorutan eller dörren. Även en taxa för budtjänst fanns så för bussföraren kunde det bli en utflykt på staden för att uträtta ett ärende.

Annons

Kvällsturen var det kvällstidningarna samt kiosk- butiksvaror. För att få plats med gods och varor var släpvagn ett genialiskt sätt att frakta större godsmängd på. Från Örnsköldsvik transporterades släpet först till Åsele och sedan kopplade nästa postbuss på för vidare färd upp mot fjälltrakterna. Takräcke för längre gods samt cykelhållaren var flitigt använt, så postbussen hade en viktig funktion för livet i byarna och bussföraren var mycket populär och uppskattad för sin hjälpsamhet.

Det gjorde också att bussföraren fick bra kontakt med befolkningen som alltid hade haft en positiv inställning till busstrafiken för det var också populärt att åka med, det var bara att räcka ut handen. Flaggdagar så blev bussen utsmyckad med svenska flaggan framtill. Postbusstrafikens historia och gärning är över men för framtiden så har ett fordon från varje årtionde reparerats och ställts i ordning vilka vårdas av olika museum och veteranbilsföreningar.

Den fackliga tillhörigheten var Statsanställdas förbund som också är historia. Statusen inom yrket var gott vilket gjorde att ingen diligensförare lämnade yrket, den kändes trygg. Undertecknad stannade också kvar till slutet och blev premierad med en guldklocka.

Annons

Annons

Tage Sjöquist

Postdiligens 1968 med släp. Chassi från Scania-Vabis och kaross från Hägglund & Söner.

Inom postdiligenstrafiken började man som biträde och blev befordrad till diligensförare efter ett avlagd godkänt prov. Här ses Tage Sjöquist.

Annons

Annons

Till toppen av sidan