1. Randy Newman har kommit med "Songbook vol. 3" (Nonesuch) och jag vet inte ens om musiken har släppts på riktigt i Sverige. Det vill säga på skiva. Hur som helst är det i vanlig ordning bra, även om det är gamla klassikers som har dammats av i enkla och avskalade versioner, typ "Short people" och "I love L.A". Mitt exemplar hittade jag i en riktig skivbutik i Berlin och inte minst med en riktig skivhandlare bakom disken. Stort tycker jag.

2. Down Harrison (Rootsy) är inget annat än en liten supergrupp från Sverige, bland annat med välkända musiker som Tommy Cassemar och Pelle Alsing i kompet. Musiken är av typen välspelad americana, lite Petty och annat från andra sidan Atlanten. Väl värt ett inköp tycker jag.

3. Ian Hunter & The Rant Band och "Fingers crossed" (Proper) är i vanlig ordning säkra poptoner av ungefär samma snitt som 77-åringen har gjort så många gånger förr, inte minst med en viss Bowie, Ronson och gruppen Mott The Hoople. Imponerar stort på mig.

4. Dwight Twilley och "Tulsa years" (Big Oak) är en sammanfattning av karriären mellan 1999 och 2016 – och en väldigt bra sådan dessutom. Få, om ens någon, gör numera pop och rock av samma kaliber som Tulsa-mannen. En liveversion av "Scuba divers" sticker ut mest på en skiva som är fem på en femskalig betygsskala.

5. Amerikanen Stephen Bishop lever förmodligen gott på sina gamla hits och filmlåtar, men det hindrar inte honom från att komma med nytt med jämna mellanrum. Väl värt att kolla in är både "Live" (General) och "Blueprint" (General), som erbjuder välsvarvade toner, som kan få vilket isberg som helst att smälta.

6. Gerry Beckley är vid sidan av Brian Wilson och några till min stora hjälte. "Carousel" (Human Nature) är pop i rakt nedstigande Beatles- och inte minst America-led. Sammantaget 12 små mästerverk för den som fortfarande har popfoten kvar i sextiotalsmyllan.

7. Timothy B Schmit är till vardags bassist i inte helt obekanta gruppen Eagles. "Leap of faith" (Benowen) är skönsångarens sjätte soloskiva vid sidan om medverkan i både Eagles och Poco. Rätt mycket country är sammanfattningen.

8. Wille Ahnberg har precis kommit med "Långsamme jägaren" (Plugged Records), som i samma andetag är Ian Hunter på svenska. Doktor Ahnberg har med sig musikanter som bröderna Lindvall, Staffan Astner och Sara Isaksson – och det låter som sig bör – riktigt, riktigt bra.

9. Status Quo fortsätter att leverera i oförminskad skala. "Aquostic II" (Ear Music) är en logisk fortsättning på ettan och inkluderad är "Roll over lay down", "In the army now" och "Mess of the blues". Inget mästerverk, men rutinerat och gott nog i en jämförelse med mycket annat.

10. Ellen Sundbergs "Cigarette secrets" (BMG) borde jag ha nämnt för länge sedan. Jämtländskan fortsätter att leverera och är minst lika bra som mer välkända First Aid Kit. Imponerande, inte minst i inledande "Favorite town".

Vinylskivor. GIF Sundsvall och fortsatt spel i allsvenskan även nästa år.

En vinter i antågande och kort jul- och nyårsledighet. Pust.

Torbjörn Berlin
0660-29 55 37
torbjorn.berlin@mittmedia.se