Jag hör själv hur jag låter. Som utsänd av Socialstyrelsen med en medelålders kvinnas inspekterande blick på de mjölkstinna brösten.

Ja visst, svarar väninnan bekymmerslöst och lägger det bedårande gossebarnet tillrätta. En vecka gammal gör han för övrigt inte så mycket mer. Ja, förutom att sova och göra sig av med det där han nyss så girigt slurpat i sig.

Amning väcker känslor. Ammar du för kort tid som mamma, får du kritik. Låter du snuttandet pågå i flera år misstänks du ha skapat ett blivande oidipuskomplex. Och ammar du offentligt är det nästan lika upprörande som om du skulle kliva ut på gatan i Riyadh, sätta dig vid ratten i en sportbil och låta lockarna fladdra i vinden.

Skyl dig!

Och nu är inte ens våra kära myndigheter överens.

Enligt Socialstyrelsens rekommendation, som baseras på Världshälsoorganisationens råd, bör kvinnor helamma sitt barn i sex månader. Därefter rekommenderas fortsatt amning med tilläggskost i tillräckliga mängder, gärna under det första levnadsåret eller så länge föräldrar och barn vill.

Livsmedelsverket, däremot, anser att barnet kan få smakprover (ej portioner) redan från fyra månaders ålder.

Så hur ska den svenska förstföderskan, med en snittålder på 30,8 år, handskas med de här divergerande råden?

I mitten på 90-talet skrämde de sannerligen upp en. Vi skulle sitta i speciella amningsrum och släpptes knappt hem om mjölken inte runnit till. Att det vrålhungriga barnet hetsåt på tio minuter och sedan kräktes upp hälften över axeln på mig kunde jag inte med all vilja i världen tolka som en mysig stund.

Det var så det beskrevs – en mysig stund.

Befrielsen var total när babyn fick smak för potatis. Men man ville ju inte föda upp en allergiker så jag kämpade på i sex-sju månader.

En fördel som dock aldrig nämns i sammanhanget är att graviditetskilona försvinner när man ammar. För fåfängt misstänker jag.

Jag fastnar på en TT-rubrik som hävdar att "Främja amning är samhällets ansvar" . Det finns något sovjetiskt i det förhållningssättet. Som om alla 30-pluskvinnor förlorat förståndet i samma ögonblick de blev gravida.

Det har de inte. De kan ta till sig information om amningens oslagbara fördelar under de nio månader de står under stenhård kontroll.

Gävleborgsmammorna är sämst i amningsligan. I Uppsala och Stockholm finns de mest ihärdiga. Det finns säkert flera förklaringar. Men skuldbelägg inte mammorna. Det är nog jobbigt ändå att alltid lukta spya och läcka genom bh och blus. De där underbara stunderna tar visserligen över. Men ändå.

Låt mamman vara herre i sin egen kropp. I de flesta fall vet hon vad som är bäst för babyn. Och sig själv.

Lilian Sjölund
0278-275 20
lilian.sjolund@mittmedia.se