"Jag har lust att vara förbannad, jag har lust att stå emot".

Orden är Ida Boijas, från singeln "In i märgen". Hon är uppvuxen i Örnsköldsvik och arbetade med teater i Stockholm innan hon flyttade till Umeå 2011.

Musiken och skrivandet har följt med sedan barndomen.

– Jag har varit med i olika konstellationer, men inte satsat på att sjunga ensam tidigare.

Vändpunkten kom i samband med en separation för sju år sedan.

– Jag hade en massa sorg att bearbeta, men också irritation. Jag bestämde mig för att göra min egen musik. Jag skrev en låt och blev uppmuntrad av mina vänner – sedan har jag fortsatt på den vägen.

– Det är en kreativ process, jag har arbetat fram en egen stil som jag kallar proggsoul. Det är 70-talsprogg, där man säger vad man tycker, men också mycket själ och känslor. Jag inspireras av svenska Turid, men också av stora kvinnliga rockikoner som Patti Smith och PJ Harvey.

I vardagsrummet i lägenheten på Ålidhem samsas loppisfynd med piano och vinylskivor. Här, i Umeå, har hon hittat hem.

– Det är fantastiskt fint i Örnsköldsvik och jag har många kompisar där, men för mig är staden så homogen. Jag har alltid känt att jag inte passar in, att det inte satsas lika mycket på kultur som på sport. Umeå är en mer skapande, produktiv, stad. På gymnasiet i Örnsköldsvik var jag "feministen", här i Umeå är jag "nobody". Här är det många som har starka åsikter.

Ida Boija räds inte att ta diskussioner, inte minst på internet och i sociala medier. Det kan handla om samhället i stort. Om genus, rasism – och musik.

– Under uppväxten blev jag aldrig uppmuntrad att hålla på med musik. Jag tror det är strukturellt, att det är enklare för killar. Att det tillhör den manliga normen att vara i centrum. Därför tror jag att unga tjejer behöver mer uppmuntran för att hålla på med musik. Det handlar inte bara om att ta plats, utan också att få plats i samhället.

– Det har hänt mycket på den här fronten sedan jag var i tonåren. Men på festivaler består majoriteten av akterna fortfarande av män, fastän det finns så många kvinnliga musiker. Det blir lätt att arrangörerna bokar personer eller grupper som liknar dem själva.

Det var just efter genusdiskussioner på Facebook som hon skrev debutsingeln "In i märgen".

– Jag skriver ofta för att ventilera, när jag är ledsen eller arg. Men det är också något jag tänker på, att jag ska försöka fånga andra känslor. Jag tycker till exempel att humor är viktigt, att man inte ska ta sig själv på för stort allvar.

– Jag tror på låten, och den har fått ett fint mottagande. Det är ett nollbudgetarbete, jag har gjort allt själv och med mina vänner. Det har varit mycket jobb, men jag har många bra människor i mitt nätverk.

Processen, fram till att låten nu släppts, har tagit nästan två år. Under den tiden har även sonen Sixten fötts.

I bagaget har Ida Boija låtar för en hel platta.

– Jag vill göra en fullängdare – och för att gå vidare känner jag att jag måste slutföra det projektet. Det är mitt mål och jag hoppas kunna släppa skivan till hösten. Sedan vill jag fortsätta vara kreativ och uttrycka mig.

Anna Sjöblom
0660-29 55 54
anna.sjoblom@allehanda.se

Robbin Norgren
0660-29 55 50
robbin.norgren@allehanda.se