Nu hör det till saken att Evert inte bara är en morgonpigg – han är dessutom något av en nattuggla också.

– I natt satt jag uppe och såg på sportprogram till framemot halvett. Jag behöver inte så mycket sömn, har aldrig gjort det egentligen. Det räcker med fem timmar för min del, säger Evert.

– Teven går för jämnan här. Jag är mycket sportintresserad. Sport det är A och O för mig.

Anundsjö IF:s fotbollsspel följer han troget och besöker om möjligt alla hemmamatcher. Men så har han själv spelat för laget också – från det han var tretton och upp till trettioårsåldern.

Evert föddes som yngsta barnet i en stor syskonskara på ett torp Näs – inte så långt från centrala Bredbyn. Förutom arbetet på torpet arbetade fadern åt kommunen. Vintertid tog han hästen och körde is till isbodarna som fanns då. Han gjorde även olika jobb för byns sjukstuga och ålderdomshem.

– Jag fick följa med honom och jag tyckte det var så roligt.

Efter konfirmationen började Evert jobba på Skofabriken och därefter på Byströms diversehandel där han tjänade 60 kronor i månaden. Affärslivet trivdes Evert med, men efter militärtjänstgöring på T 3 i Sollefteå sadlade han om och omskolade sig till industriarbetare. Under en period på tre–fyra år arbetade och bodde han i Gullänget. Sedan återvände han och livskamraten Eivor till Bredbyn och Evert började arbeta på fabriken i Mellansel.

Tonårskärleken Eivor träffade Evert i unga år. De var båda engagerade i IOGT. Danserna i byns föreningshus var välbesökta och där medverkade Evert med diverse spex och spelade teater under några år. På föreningshuset var han också vaktmästare.

– På den tiden var det full fart på föreningshuset. Det kom dubbelt så mycket folk som det rymdes där, säger han med ett skratt.

I mitten på 1960-talet köptes det stora, rymliga hus där Evert fortfarande bor kvar.

– Ett hus som drar mycket pellets, poängterar Evert.

Intresset för affärsliv grundlades redan under ungdomsåren på lanthandeln och 1972 köpte makarna Holmgren en färghandel som då låg vid torget i Bredbyn. Affären flyttades sedan cirka 500 meter och hem till bottenvåningen av bostaden – där det tidigare varit bageri.

– Många sa åt oss att det var alldeles för långt bort, att det aldrig skulle gå. Men det blev tvärtom. Vi breddade sedan sortimentet och hade tyger också och det gick nånting fantastiskt bra.

Färgaffären drevs fram till år 2002 när Evert pensionerade sig.

Hur blev det med ledighet under de här åren?

– Vi hade aldrig stängt under sommaren eller så och visst blev det långa dagar – men jag ville inte ha ledigt. Jag trivdes så bra med jobbet, säger Evert som fortfarande vill ha något för händerna hela tiden och har mycket svårt att sitta stilla. Göralös vill han inte vara.

Anki Eriksson
sov@allehanda.se