Den 20 mars talade idéhistorieprofessor Mohammad Fazlhashemi om islam på Folkets park i Örnsköldsvik efter inbjudan av socialdemokraterna. Han beskrev hur varierande muslimer historiskt betraktat sin tro och att det inte går att göra stereotypiska föreställningar om “vad islam är” som te x SD gör för att måla islam i sämsta dager.

De flesta svenskar vill inte vara intoleranta men har - inte minst efter Stockholmsdådet - vissa frågor om islam - frågor som Fazlhashemi och Sveriges ledande islamologer blockerat från att diskuteras genom att hamra in att bara fördomsfulla, rasistiska bondlurkar gör ens en antydande koppling mellan islam och terrorism. Och inte ens en uppriktigt undrande svensk vill gärna framstå som en intolerant, fördomsfull, rasistisk bondlurk.

Akademiker bör dock inte bara lyfta fram hur muslimerna gav Europa algebra och skrivpapper för tusen år sedan. Tvångskonverteringar och islamisk imperialism måste också diskuteras, inte ignoreras eller ursäktas. Det går att skilja islams dåliga sidor från de positiva – det har vi gjort med alla andra civilisationer. På 1950-talet drev filosofiprofessor Ingemar Hedenius en kritisk kristendomsdebatt som resulterade i att kristendomen förblev en viktig del av svensk kultur men inte längre lärdes ut som allenarådande sanning. En liknande debatt behövs idag om islam – något vår tids akademiker borde förespråka snarare än ställa sig i vägen för.

Svenska muslimer behöver också bredda debatten. De brukar ofta säga att islam inte har med terrorism att göra och att det känns hemskt att bli betraktad som potentiell terrorist bara för att man är muslim. Att somliga känner så är beklagligt men det beror på en snäv debatt. Helena Benaouda, Sveriges muslimska råds ordförande, sa i DN:

”På nätet finns överdrivna tolkningar av islam, och felaktiga översättningar av jihad. I islam är inga krig heliga. För mig är självmordsbombaren i Stockholms city en kriminell. Jag tar avstånd från all islamisk extremism. Användandet av våld är alltid oacceptabelt.”

Det räcker för att man ska förstå att hon inte är terrorist. Men eftersom hon inte går in på varför extremisterna feltolkar utan istället hoppas att en okunnig allmänhet ska ta henne på orden, så räcker det inte för att man ska förstå varför islam inte har med terrorism att göra.

Alla vet att socialdemokratin inte hotar samhället eftersom socialdemokrater tagit avstånd från proletariatets diktatur och dragit en ideologisk linje mot den revolutionära vänsterkanten.

Svenskar i allmänhet vet däremot inte riktigt om svenska muslimer gjort samma sak. Vi vet att alla muslimer inte är terrorister och att Al Qaida inte har patent på att definiera islam, men vi vet inte hur svenska muslimer faktiskt ser på saker som jihad, kalifat, avfällingar, Mohammed som trosföredöme eller islamisk lag.

Om Sveriges muslimska representanter talade öppnare om detta istället för att vifta bort såväl extremisternas anspråk som granskande kritiker, så hade det kunnat rensa luften och göra så att vanliga muslimer inte hade behövt känna sig utpekade när galna extremister härjar.

Den svenska islamdebatten behöver en uppgradering. Någon sådan gjordes inte på Folkets park.

Ronie Berggren